KRIMINALTHRILLER. Idag är det är exakt trettio år sedan filmen “När lammen tystnar” hade Sverigepremiär. Karolina Bergström gör en återblick och reflekterar över om filmen ska ses som en feministisk inlaga om den manliga blicken, eller bara ännu en tröttsam seriemördarfilm.
I år är det hela tre decennier sedan premiären av den klassiska kriminalthrillern “När lammen tystnar”, där en FBI-aspirant kämpar med att hitta en seriemördare med hjälp av en annan fängslad seriemördare. Filmen kom inte bara att ge den populärkulturella seriemördaren ett helt nytt ansikte, utan befäste dessutom Jodie Fosters stjärnstatus ytterligare efter att namn som Meg Ryan och Michelle Pfeiffer tackat nej till huvudrollen som den nitiska poliseleven Clarice Starling. Det är heller inte för inte som Anthony Hopkins psykopatkaraktär Lecter, som i filmen säger sig ha avnjutit en statistikers lever ”tillsammans med bondbönor och ett bra Chiantivin”, på senare år kommit att inspirera till ett vin med namnet Cannibal Chianti.
Hur står sig då Jodie Fosters till synes självständiga rollkaraktär i thrillern som beskrivits som “en film om hur det är att som kvinna bli stirrad på av män”? Uttrycker sig Hannibal Lecter som den raffinerade gentlemannaslaktare han vill framstå som, eller snarare som en pubertal liten skolpojke? Och hur kan en film träffa så rätt vad gäller kvinnors utsatthet men så fruktansvärt fel vad gäller transpersoner?
Fram till 1990-talet gestaltades fiktiva seriemördare som antingen skitiga hillbillytyper i filmer som “Motorsågsmassakern”, eller möjligtvis modersfixerade psykopater som i Hitchcocks “Psycho”. När den kannibaliserande psykologen Hannibal Lecter, spelad till perfektion av Anthony Hopkins, så gjorde entré med sitt förfinade språk, sin förkärlek för klassisk musik och sin raffinerade gastronomi kunde kontrasten inte vara större, och reaktionerna blev därefter. Biobesökare ska ha spytt av ren fasa i gångarna, och när undertecknad själv såg den tillsammans med två vänner tog dessa skräckslaget tag om varsin av mina armar och kramade i princip sönder dem under resten av filmen. Från första filmrutan till den sista lyckas filmen hålla sin publik på helspänn utan onödiga effekter, och den genialt klippta scenen där Starlings chef stormar huset man tror att mördaren bor i, samtidigt som Clarice Starling ensam ringer på mördarens dörr någon helt annanstans, är fortfarande en av filmhistoriens bästa i sin genre.
Men är då “När lammen tystnar” en feministisk inlaga om den manliga blicken, eller bara ännu en tröttsam seriemördarfilm där kvinnor skildras som offerlamm? Filmen igenom är Clarice målet för mäns blickar – sina manliga kurskamraters under löprundan, Hannibal Lecters isande stirrande genom rättpsykets säkerhetsglas, och mot slutet den efterlyste seriemördaren Buffalo Bills stalkerblick genom klumpiga mörkerglasögon. Men trots, eller snarare tack vare, dessa blickar växer hon från nervig FBI-elev till kompetent agent som smidigt avvärjer en rad oönskade inviter och blir rakare och rakare i förhandlingarna med den fängslade Lecter. Filmvetaren Greg Garret pekar på hur objektifieringen av kvinnor löper som en röd tråd genom filmen, och menar att betonandet av de trakasserier Starling får utstå och hennes motstånd mot dessa bidrar till att skapa inte bara en stark feministisk karaktär, utan också en frank redogörelse för alla de sätt kvinnor diskrimineras på.
Samtidigt går det inte att komma ifrån filmens inneboende befästande av kvinnors utsatthet, och ex-psykologen Hannibals ständiga sexuella gliringar gentemot Clarice och andra kvinnor känns enbart trist daterade även om de ytterligare understryker Clarices utsatthet som kvinna i ett mansdominerat yrke. Och även om Ted Levine, skådespelaren som spelade Buffalo Bill, uttalat att hans karaktär inte var homosexuell utan ”bara psykotisk”, går det heller inte att komma ifrån den oerhörda skada filmen gjorde för transpersoner.
Kanske får Clarice Starling först nu, trettio år senare, äntligen chansen att på allvar visa vad hon går för med tv-serien “Clarice” som tar vid ett år efter händelserna i filmen och som nyligen gick upp på strömningstjänsten Viaplay. Med i serien finns också namn som transaktivisten och skådespelaren Jen Richards som också har fungerat som seriens konsult, och som förhoppningsvis kan reparera åtminstone några av Buffalo Bills nittiotalsfadäser.
karolina.bergstroem@opulens.se
