FILM. Vad som till en början känns som en utdragen novellfilm utvecklar sig till en nagelbitande hybrid mellan thriller och sorgesång, skriver Karolina Bergström.
Shop
Regi: Jesper Klevenås
Det senaste decenniet har individens utsatthet gentemot det kapitalistiska systemet skärskådats i en rad plågsamma filmskildringar. I Ken Loachs Jag, Daniel Blake förpassas en sjukskriven snickare allt längre ner på fattigdomstrappan på grund av absurdistiska reglementen, och i Sorry we missed you av samma regissör strimlas en familjs liv sönder och samman av den moderna gigekonomin. I bröderna Dardennes Två dagar, en natt tvingas dessutom en uppsagd kvinna att be och böna inför sina arbetskamrater att avstå från sin utlovade bonus för att hon ska få behålla sitt arbete.
I långfilmsdebuterande Jesper Klevenås Shop ligger dock ansvaret till en viss grad på individen själv, även om detta ansvar kan ses som en definitionsfråga. Här får vi ganska omgående veta att huvudkaraktären Linda lider av shoppingberoende, till den grad att hon inte bara låter kreditkortsskulder gå till kronofogden utan även låter handlandet gå före sin diabetessjuka dotter vilket bidrar till att denna hamnar i insulinkoma. När Linda blir avskedad från sitt arbete tar hon till shopping som tröst trots att bankkontot står på mer än minus. Det tar inte lång tid innan Lindas pojkvän upptäcker hennes skulder och sätter näven i bordet, vilket gör att Linda tar sitt pick och pack och lämnar honom för en rotlös tillvaro tillsammans med dottern på vänners soffor och så småningom en egen lägenhet genom socialen.
Det är svårt att känna samma omedelbara sympati för Linda som för personerna i Ken Loachs filmer med tanke på hur hennes shopping har påverkat hennes liv. Men samtidigt som det är lätt att sätta en fet Lyxfällan-stämpel på Linda och hennes agerande, är gränsen mellan vanligt handlande och shoppingberoende i dag lika hårfin som den mellan sällskapsdrickande och ett glas för mycket. Vi förväntas kunna hantera alla potentiella inköpsmöjligheter som landar i knät på oss dagligen i form av krämade lånelöften och neonblingade kreditköp, samtidigt som tillkommande höga räntekostnader mest blir en oviktig parantes. Sett i det ljuset är det heller inte konstigt att Linda dövar sin fattigdomsskam med ännu mer inköp.
Men hon kommer också att göra andra saker som är betydligt svårare att bortförklara, och som tar Shop från karg socialrealism till ödesmättat drama. En av de scener som biter allra hårdast är när Linda får ett jobb som hemstäderska i mer välbärgade kvarter, och tvingas fly i panik från en bostad när hon inser att hon inte bara städar hemma hos mamman till en av dotterns klasskamrater, utan att dottern dessutom följt med sin klasskamrat hem just den här dagen.
Jesper Klevenås har tidigare belönats med en Guldbagge för fotot av Roy Anderssons Sånger från andra våningen, och kanske går det att ana ett försök till liknande bildspråk även här med långa och distanserade tagningar. Bildmässigt når Shop dock inte hela vägen fram, eftersom vi aldrig riktigt kommer nära de karaktärer filmen vill skildra och vissa bildval känns mer framhastade än uttänkta. Men det hindrar inte att vad som till en början känns som en utdragen novellfilm utvecklar sig till en nagelbitande hybrid mellan thriller och sorgesång, och som för undertecknads del gärna hade fått vara längre.
karolina.bergstroem@opulens.se
