Rakt i krysset om vänskap och svartsjuka

FILMPREMIÄR. Kan man dela på kärlek? Behöver man egentligen vänner? Och vad händer om man tänker på andra än bara sig själv? “Lill-Zlatan och morbror Raring” är en riktig fullträff till familjefilm som landar rakt i krysset.

Fotbollstokiga Ella ser fram emot en riktig drömvecka tillsammans med sin enda och bästa vän, hennes morbror Tommy. Han kallar Ella för Lill-Zlatan, är hennes absoluta favoritperson i hela världen och de tycker lika om allt. Men planerna på en underbar vecka grusas snabbt när Tommys nya kille dyker upp.

Plötsligt står han bara där i Tommys hall, heter Steve, är från Holland och är hatad av Ella från första stund. För hur ska hon och Tommy kunna fortsätta vara bästisar när någon himla Steve ska vara med hela tiden? Och hur ska Tommys kärlek räcka till Ella när någon annan också ska ta del av den?

Resten av veckan blir en riktig mardrömsvecka, där Ella och hennes klasskompis Otto kämpar med att göra sig av med Steve, och Ella får tampas med sin svartsjuka.

“Lill-Zlatan och morbror Raring” är fritt baserad på Pija Lindenbaums Augustprisnominerade bok med samma titel. Ella Lemhagen har skrivit manus och i regissören Christian Los händer blir filmversionen en helt otroligt charmig historia. Varenda bildruta fylls av lekfull och färgglad dekor (Tänk “Amelie från Montmartre”), men det är debuterande Agnes Colliander som står för den största charmen. Hon är som gjord för att spela den truliga Ella och gör henne helt omöjlig att inte tycka om.

Simon J Berger gör också morbror Tommy till en sympatisk figur, och Danyar Zeydanlioglu är fullkomligt bedårande som Ellas ensamme och skötsamme klasskompis. Filmen är full av underhållande biroller, som William Spetz frisör Majsan och Inger Nilssons tankspridda mormor. Men det är kemin mellan Agnes Colliander och Simon J Berger som sticker ut.

Kort sagt är “Lill-Zlatan och morbror Raring” en helt utmärkt familjefilm. Skratt och vemod får ta lika mycket plats, liksom budskapet om att det kanske inte är så dumt med vänner ändå.

Sara Haldert/TT