OVISSHET. “Egurrola är oavbrutet gripande i sin rolltolkning.” Filip Hallbäck prisar Egurrolas uttryck i filmen men är inte lika imponerad av regiarbetet.
Betyg:
Genre: Samhällsdrama
Regissör: Natalia Beristain
Medverkande: Julieta Egurrola, Teresa Ruiz, Kenya Cuevas m fl.
Konstnären Julia (Julieta Egurrola) letar efter sin dotter Gertrudis, som varit försvunnen sedan nio månader tillbaka. Alla försök har misslyckats och polisen är inte behjälpliga, men Julia ger inte upp. Hon kommer så småningom i kontakt med en grupp kvinnor som är anhöriga till personer som försvunnit och till Julia uppenbaras hur korruptionen inom rättsväsendet och det statligt sanktionerade våldet slagit liv i spillror i Mexiko.
Egurrola är oavbrutet gripande i sin rolltolkning. På samma gång visar hon viljestyrka och sårbarhet när hon gestaltar ovissheten i sökandet efter sin dotter. Hon försöker hålla hoppet uppe, samtidigt som hjälplösheten är påfrestande. Hennes inre stämning visualiseras i dels närbilder av hennes uttrycksfulla ansikte, dels genom ett återkommande metaforiskt mellanspel där hon står ensam i ett öde landskap med viss oskärpa och ringande ljud.
På hennes odyssé från plats till plats finns ingen rättvisa, utan tvärtom en normalisering av efterdyningarna av fruktansvärda våldsdåd av varierande omfattning, varför berättarstrukturen må upplevas som litet repetitiv. Ibland tenderar regihanden förlita sig lite väl mycket på långsamma tagningar, där bildspråket dominerar på bekostnad på intriger. Effekten blir att berättarstrukturen saknar dramaturgisk styrning, även om den berättigade samhällskritiken mot det patriarkalt utformade rättssystemet (som inte prioriterar kvinnors rättssäkerhet) finns ständigt närvarande.
Den historiska bakgrund som Natalia Beristains psykologiska drama utspelar sig i, är den pågående väpnade konflikten i Mexiko som kallas drogkriget och som pågått sedan 2006 mellan olika stridslystna narkotikasyndikat och den mexikanska staten (även USA har haft ett finger med i spelet). Denna lågintensiva krigsföring har hittills resulterat i över 300 000 döda och över 90 000 spårlöst försvunna. Möjligen är Beristains ambition att försöka avspegla ojämlikheten mellan kvinnornas utsatthet och statens bristande hantering när det gäller att beskydda dem. Utan att avslöja för mycket kan jag ändå säga att mot slutet är det som om en uppdämd vrede släpps lös i de feministiska protestaktionerna.
Betyg:Alla inlägg
Genre: Samhällsdrama
Regissör: Natalia Beristain
Medverkande: Julieta Egurrola, Teresa Ruiz, Kenya Cuevas m fl.
info@opulens.se
