FILM. Ingela Brovik rapporterar från Lilla filmfestivalen i Båstad som i år 30-årsjubilerar.
Lilla filmfestivalen (29 juli–2 augusti) fyller 30 år. Festivalen startades av filmregissören Bo Widerberg 1996. Sedan dess har jag deltagit i denna filmfestival, som också kallas samtalets festival. Det stämmer väl överens med alla möten som arrangeras mellan filmare och publik i samband med filmvisningarna. Det rör sig om engagerande och intressanta dialoger som fördjupar festivalen för alla som deltar i den.
En av höjdpunkterna på årets festival är ”Work in progress” med Yohanna Troell, där hon visar stillbilder och filmklipp ur den dokumentärfilm som hon arbetar med om sin far Jan Troells omfattande filmarkiv. Tillsammans med hennes eget och hennes mors material ska detta bli en dokumentärfilm om Jan Troell, en av Sveriges främsta filmare, både som regissör och fotograf.
Först var det tänkt att filmen skulle bli ett porträtt av Troell, men nu utvecklas den gradvis till en reflektion över tid, minne, familj och filmskapande. Yohannas text står i intensiv kommunikation med filmbilder som rör sig över den vita duken med en närmast magisk energi.
Projektet utforskar relationen mellan närvaro och dokumentation, mellan det som filmatiserats och bevarats och det som försvinner – en närmast filosofisk situation – och vad som kan hända när man återvänder till detta.
Ytterligare en höjdpunkt är ”Fotografin 200 år – om visuell praktik”, av Kalle Boman och Axel Danielsson. Det är en 120 minuter lång och oavbrutet superintressant dokumentärfilm om fotografins historia, som fördjupar kunskapen och förståelsen av den fotografiska bilden.
Den passar perfekt på Lilla filmfestivalen i Båstad, som ständigt fördjupar fotografins och filmens historia. Det är en film som ger en ny blick på fotografi, film och seende.
”Lust for Life” är en film i regi av Viktor Nordenskiöld, som under tio år följer två syriska tonårskillar som flyr från sitt hemland Syrien till Europa efter krigets utbrott. De vet inte vart de ska ta vägen och hamnar i Tyskland, där de försöker hitta ett nytt hem.
Det är en annorlunda och mycket intressant film som ger nya perspektiv på vår egen tid. Med emfas: det är en av de bästa filmerna på årets festival i Båstad.
”En annan Håkan”, en svensk film i regi av Joel Segerdahl, är en oväntad dokumentär om två musikaliska män med namnet Håkan i Göteborg. Det handlar om den berömde Håkan Hellström, som drar massor av folk till fotbollsarenan Ullevi i Göteborg, och den okände Håkan Hägg som brukar stå utanför köpcentret Nordstan och sjunga gratis, definierad av sitt utanförskap som gatumusikant.
I filmen ska de två olika Håkan mötas inför den konsert som den minst sagt välkände Håkan Hellström ska hålla inför ett fullsatt Ullevi. De ska sjunga tillsammans, men först ska den okände Håkan Hägg in på scenen.
Det blir en mycket engagerande film. Dessutom är Håkan Hägg inbjuden till Lilla filmfestivalen i Båstad och tar plats i biografen efter visningen för samtal och sång.
Det är ett oväntat möte som sätter spår, typiskt för Lilla filmfestivalen i Båstad, som skapar kreativa möten mellan film och publik med filmer som ger nya perspektiv. Här har vi kunnat se filmer av regissörer som Stefan Jarl, Björn Runge, Jan Troell och Roy Andersson samt verk av producenten Kalle Boman. Det är en filmfestival som uppvisar såväl konstnärlig kraft som nyfikenhet på framtiden.
info@opulens.se
