En gayfantasi om en nations angelägenheter

Scen & film
Foto: Jenny Baumgartner

SAMTIDSDRAMA. Lena S. Karlsson recenserar Angels in America, Elverkets uppsättning av den moderna klassikern från 1991.

Angels in America: Millennium av Tony Kushner
Översättning: Nils Gredeby.
Bearbetning: Farnaz Arbabi, Irena Kraus, Mattias Brunn.
Scenografi: Jenny Kronberg.
Kostym: Lena Lindgren.
Koreografi: Sofia Södergård.
Musik/ljud: Foad Arbabi.
Regi: Farnaz Arbabi
Medverkande: David Arnesen, Thérèse Brunnander, Christopher Lehmann, Marall Nasiri, Razmus Nyström, Christoffer Svensson, Lotta Tejle, Staffan Göthe.
Dramaten Elverket

När Dramaten slår upp dörrarna till sidoscenen Elverket bjuds publiken in till ett glittrande 80-talsdisco med en gigantisk roterande kula i taket. Den pumpande och rytmiska housemusiken ackompanjeras av grälla ljuseffekter och stroboskopljus. Scenen befolkas av ett tiotal figuranter i olika fantasifulla paljettförsedda kostymer och apparationer i läder och tyll; här pågår en hbtq-fest som inramning till Tony Kushners tvådelade moderna klassiker Angels in America. Pjäsen har undertiteln En gayfantasi om en nations angelägenheter och utspelas under de reaktionära Reaganåren i mitten av åttiotalet, då aids-skräcken drabbade framför allt de homosexuella, en tid då bromsmediciner var på experimentstadiet och då många drabbade av denna djävulska farsot levde dag för dag som på nåder.

Angels in America: Millennium har möjligen inte samma brännande aktualitet som vid premiären i Francisco 1991, men har visat sig vara ett stycke som hållit för många olika tolkningar. Pjäsen har också blivit film och lite otippat till och med opera. I HBO-versionen från 2003 medverkade storstjärnorna Al Pacino, Meryl Streep och Emma Thompson. Angels in America belönades med Pulitzerpriset 1993 och en Tony Award för bästa drama.

Den version som regissören Farnaz Arbabi iscensatt är en nedstruken och för Dramaten bearbetad version, ett slags drömspel, där hallucinationer, visioner, änglar och andra utomjordiska varelser existerar parallellt med den påtagliga verkligheten, som befolkas av en färgstark blandning av dragqueens, judar, protestanter och mormoner. Spelscenerna är infogade som episoder i dansföreställningen, vilket inte är ett helt lyckat regigrepp; en del fina scener försvinner i effekterna.

Personliga öden vävs samman med dagspolitik. Här möts den svårt sjuke Prior, känsligt spelad av Razmus Nyström, som sviks av sin partner sedan många år Louis i David Arnessons tolkning. Dramats ondskefulle genius är den maktfullkomlige Roy Cohn, en i högsta grad historisk person som en gång var senator Joseph McCarthys sidekick och rådgivare i de rättegångar och häxprocesser som bedrevs mot personer som ansågs hysa kommunistiska sympatier. Han var också åklagare i den rättegång 1953 som slutade med att Ethel och Julius Rosenberg fälldes för spionage. Roys Cohns närvaro är också en blinkning mot vår tid. Roy Cohn var mentor för den unge Donald Trump i början av 70-talet. Ursprungligen var rollen avsedd för Richard Wolff, men den spelas här av en tillbakalutad Staffan Göthe. Roy Cohn avvisar läkarens försök att diagnosticera honom med aids. Han menar att han är en ”heterosexuell man som ligger med män” och att han helt enkelt lider av levercancer.

Roy Cohn är beskyddare åt den unge trosvisse mormonen och karriäradvokaten Joe (Christoffer Svensson), fylld av skam eftersom han inser att hans nattliga vandringar i Central Park beror på att han söker sexuella kontakter med män. Hans äktenskap med ”kompisen”, den valiumknaprande Harper (Marall Nasiri), är barnlöst och olyckligt. Hon flyr in i hallucinationer och till låtsaskamrater, en alltigenom tom tillvaro. Harper vandrar som på ett gungfly på nattliga newyorkgator i ett ständigt sökande efter identitet och berättigande.

Det är en delvis ung och ganska oprövad ensemble, men Dramatentraditionen hålls vid liv framför allt av veteranerna Lotta Telje och Thérèse Brunnander i olika biroller, inte minst genom deras överlägsna röstbehandling.

Angels of America är en delvis oförlöst föreställning. Regin förefaller mest ha bestått i att bemästra de sceniska problem som följer av den form Farnaz Arbabi valt. Möjligen behöver den här ensemblen tid på sig att få texten att sitta. Den andra delen, Perestrojka från 1993, kommer att spelas på Elverket från den 22 februari. Kanske har bitarna fallit på plats då.

Trots invändningar är Angels in America ett övertygande samtidsdrama. Domedagsbasunen ljuder kanske inte lika hotfullt i dag, men intolerans mot sexuella variationer, politiska maktstrukturer och miljöproblem gör ändå att pjäsen känns kusligt aktuell.

LENA S. KARLSSON

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Scen & film

Den målade fiktionen

FILM. ”I början hade romanen nämligen sålts in som Kosińskis självupplevda erfarenheter

Skräck i BLM-anda

TV-SERIE. Lovecraft Country är en både spektakulär och underhållande tv-serie där finstämt