
LYRIK. I veckans utgåva av Littestraden kan vi presentera två nyskrivna dikter av Jonas Rasmussen.
Jonas Rasmussen är översättare, författare och poet. Han har bland annat översatt Solvej Balles Kvartetten åt Opulens förlag och varit publicerad här i Opulens med ett utdrag ur en diktsamling.
Nu är vi glada över att presentera två nya dikter av Rasmussen. Han menar att det lyriska i dikterna kanske kan ifrågasättas, att de väl snarare är en sorts eruption/utfall. ”Det är i ett helt annat tonfall än vad jag brukar skriva. Jag tror hur som helst att de skulle kunna ’röra om lite i grytan’ hos somliga…”
CAROLINA THELIN
En klassförrädares utfall (en anti-arbetardikt på temat språk och motstånd)
Här sitter jag
med mitt klassförakt
och mina läsglasögon
vid min mattblanka Mac-dator
och ska försöka formulera mig
på ett sätt som du förstår.
Och det hela resulterar
(på ren svenska) i:
Get your fucking shit together!
(Och, till dig
som redan nu undrar
vill jag bara säga
att: ja,
det här
är dikt
för det
ser ut
som dikt.
Problemet är bara
att ingen arbetare läser dikt.
Den “extremminoritet” av arbetarklassen
som läser lyrik
borde ligga
på någon ynka procent.
Så det “du” som här adresseras
(slå upp ordet “adresseras” om du behöver)
är så gott som obefintligt.)
Det där var bara en parentes.
Nu till saken:
Get your fucking shit together!
Fattar du inte
att det är ju för fan
du
som är problemet
för demokratin och välfärdsstaten.
Vem är det
som när ett sprudlande bildningsförakt?
Vem är det
som hemfaller åt faktaresistens och ignorans?
Vem är det
som tenderar att sprida konspirationsteorier?
(vid behov: slå upp även “hemfaller”, “ignorans” och “tenderar”
och … get your fucking shit together!)
Vem är det
som röstar på SD?
Vem är det,
i USA, som stöder MAGA-rörelsen?
Vem är det
som förnekar klimathotet?
Vem är det
som drar de sexistiska skämten?
Vem är det
som drar de homofoba skämten?
Vem är det
häcklar en doktor i geologi och säger
“var har du doktorshatten då?”
när han en onsdagseftermiddag kommer in i ditt kök?
Get your fucking shit together!
Och vad fan är det
som är så hedervärt med
“kropparbete”?
Get your fucking shit together!
Och till dig som tänker:
Där sitter du
med dina plugghästläsglasögon,
din trippelmagister,
din poesi och
dina metaforer:
Nej! Det är inga jävla metaforer här!
Jag försöker formulera mig
så att du förstår!
Så att du kan
get your fucking shit together!
Och tillbaka till det där med
“kroppsarbete”:
Är det att
meka med bilar, mopeder och motorcyklar?
Är det att
lasta och lossa lastbilar
i en lagerhangar utanför Nyköping?
Är det att
blanda kemikalier
i stora oljefat, i den forna “arbetarstaden” Norrköping,
så att det kan bli tvåkomponentsplast till golvbeläggning?
Är det att
stryka tjära på kyrkors och herrgårdars spåntak
runtomkring i hela jävla Sydsverige?
Är det kroppsarbete; är det att
“sälja sin kropp”?
Då ska veta att:
ja, jag har gjort allt det där
… också …
och trots eller tack vare det
säger jag dig att:
det finns ta mig fan
inget mer kroppsligt
än att skriva lyrik!
Men det där fattar väl inte du.
Get your fucking shit together!
Här sitter jag
med min klassresa i bakfickan
och mitt bultande klassförakt i bröstkorgen
(ursäkta bildspråket!),
och jag ber dig:
Get your fucking shit together!
Några viktiga lärdomar av att växa upp i en arbetarfamilj
Det är viktigt att stiga upp tidigt.
(Min pappa hade alltid redan åkt till jobbet när jag klev upp.)
Det är viktigt att komma hem sent.
(Gärna lagom till middagsmaten klockan halv sex.)
Det är viktigt att göra rätt för sig och slita hårt.
(Man ska inte tro att man får någonting gratis och utan ansträngning.)
Det är viktigt att hålla på könsrollerna.
(Min pappa var aldrig hemma med mig när jag var sjuk.)
Det är viktigt att hålla ordning och reda.
(De rika, som ser ner på en, ska inte kunna anmärka på något.)
Det är viktigt att förstå att alla egenföretagare är onda.
(De skor sig på andra och smusslar med skatten.)
Det är viktigt att veta sin plats.
(Skomakare, bliv vid din läst. Jantelagen är lagen över alla.)
Det är viktigt att passa in bland de sina och inte förhäva sig.
(Att tro att man “är något” är något av det löjligaste man kan göra.)
Det är viktigt att veta att allt man gör kan göras bättre.
(Det finns alltid något som kan korrigeras.)
Det är viktigt att inte njuta av livet.
(Hur skulle det se ut om alla låg och läste i en hängmatta?)
Det är viktigt att förstå att konst och kultur är tramsigt och olönsamt.
(Klipp dig och skaffa dig ett riktigt jobb!)
Det är viktigt att inte tro att man är värd något i sig.
(Egenvärde genereras av arbetstimmar och lönebesked i slutet av månaden.)
Det är viktigt att förstå att kärlek är någonting man förtjänar.
(Genom att vara snäll och foglig och lydig och duktig.)
Det är viktigt att förstå att kärlek mellan man och fru inte är så viktig.
(Man kan vänja sig eller lära sig stå ut med någon.)
Det är viktigt att hålla ihop äktenskapet.
(Man ska vara nöjd med vad man har och man skiljer sig inte.)
Det är viktigt att vara stolt; stolt över att man är arbetare.
(Att vara streber eller – hemska tanke – klassresenär är
om möjligt ännu mer löjeväckande än att tro att man “är något”.)

info@opulens.se


