POESI. Den här veckan har vi glädjen att än en gång publicera lyrik av Jonas Rasmussen.
Jonas Rasmussen är översättare, författare och poet. 2018 översatte han Solvej Balles Kvartetten åt Opulens förlag och har tidigare både blivit intervjuad och publicerad här i Opulens.
Nu är han aktuell igen hos oss med ett utdrag ur en diktsamling under arbete. Arbetstiteln är Kroppsspråk, efteråt. Kanske, skriver Rasmussen, kan man kalla dem något så banalt som ”kärleksdikter”.
CAROLINA THELIN
Utdrag ur ”Kroppsspråk, Efteråt – En diktskingring”
Du formar läpparna till ett ”åh”
och blåser ut ljuset
Jag andas in den taktila doften
av grönt som smakar stackato
och i mörkret som omfamnar oss idkar vi
sanning
Du visar mig den – sanningen:
att himmelriket utgörs av fem landskap
och att Guds försyn
är en sinnesanalogi
*
Sjätte februari träffar mig med öppen hand
och efter slaget: återigen denna kantiga tystnad
Och så begäret, nedgrävt som ett ekollon
av en ekorre – något att gömma undan,
att återkomma till:
begäret planterat i ”ja”
Ditt kön är två vokaler i mitt namn
På huden över nyckelbenet:
en genomskinlig hinna;
ett poröst språk
som jag inte förstår
Jag vill be dig: Gå närmare spegeln
Djuret hittar inte alltid tillbaka
till sina gömmor
Och snart, mycket snart, är det juni
och våra barnbarn ska lägga sig i skuggan
under en väldig ek
*
Efteråt,
vid den franska balkongen
på 6:e våningen
tacklar jag utsikten med axeln
Om man särar på orden
istället för benen
Staden kupar sin hand över mig
Den hatar mig, den här staden
där jag har ympats in
Bara gående baklänges
hittar jag hem
Bara vår lust till liv är större
än vår lust till död
*
Mitt på dagen
gnistrar en stjärnhimmel
i blodet,
på en frekvens som inte hör mig
”Att” splittras i artärerna
Det är Danmarks nationaldag
Kastanjen i blom
i spetsen av Kristian Zahrtmanns Plads
bär sina gnistrande smycken
med en fransyskas grace
En genomsnittlig människa
består till 11 kg. av rent kol
Även denna dag: ett fläckat mirakel
av sot och lust och kalkhaltigt vatten
*
Dagen kliver in i rummet och frågar
hur man ska bota en hemfärd
Universum är en rumsmaskin i tiden
Vintergatan bara en dörrmatta; en uppmaning
att stiga in
*
Den värme du ger
kan spåras tillbaka
till den längtan som finns
hos alla som fryser
*
Inatt är du
en blick av dagg,
en munfull dag
Ingenting kan jag neka denna dag
Du får allt. Du får till och med
lämna mig
