LYRIK. Den här veckan kan vi i Littestraden presentera den självutlämnande diktsviten ”Ord Ur Visdom Till Dräparen” av Sam Djafari.
Sam Djafari är rappare, lyriker och gatupoet med erfarenhet av poetry slam och spoken word. Han är halviranier, fjärdedels finlandsvensk och fjärdedels svensk och har bott lite överallt i Sverige. Sin finska släkt mötte Djafari för första gången när han var elva år men sin persiska släkt i Iran träffade han inte förrän han var 15 år gammal, vilket påverkade honom starkt. Utöver sitt skrivande ägnar han sig åt musik och träning.
Från att Djafari var nitton fram till 26-årsåldern satt han på allmänpsyk och bodde på olika boenden för psykisk ohälsa. Han använde droger och levde delvis ett kriminellt liv och som 34-åring blev han hemlös. Djafari hamnade åter på behandlingshem men efter olika allvarliga incidenter hamnade han på rättspsyk.
I dag bor Djafari på ett boende för personer med psykiska diagnoser i kombination med missbruk. Enligt vissa läkare har han ADHD med autismspektrum, men den läkare han träffade först diagnosticerade honom med schizofreni, vilket också är Djafaris personliga åsikt.
Nu känner vi oss hedrade över att få presentera den självutlämnande diktsviten Ord Ur Visdom Till Dräparen. Djafari skriver: “Jag har många gånger undrat: Varför dör alla hela tiden? Jag vet inte riktigt säkert men det känns som att det sker oftare i min släkt och bland mina vänner än för många andra. Jag tror dock att många känner att de kan relatera till den känslan. Varför just han eller varför just hon?”
CAROLINA THELIN
Ord Ur Visdom Till Dräparen
Det är som sägner säger folk
Men de dräpes ej med dolk
Mannen vad hände igår
Jag tänkte på en död fallen broder och fällde en tår
Det har varit ett helvetes år
Jag har vänt andra kinden till så jag följer dit käftsmällen går
Men det blir inte bättre ändå
För ilskan hatet och resten består
Jag får besked efter besked
Jag är medveten om det
Liemannen dräparen är skev
På inget är jag säkrare än det
Det är alltid de bästa som går bort
Och lämnar oss förgått
De lämnar oss kvar
Jag vill inte ha en enda sån dag
Man får en känsla av att vara svag
Och det är såklart inte bara jag
Men dessa saker ska man i livet klara av
Man får i princip försöka skapa svar
Tragedier utav denna sort
Då människor som älskat oss lämnar oss
Detta är en utav de vanligaste saker som brukar hända dock
Vi bör se att det som hände när den eller den strök med
Är egentligen försent att grubbla över för hänt är hänt när det sker
Kärlek är saken men många blir dräpta med vapen
Det borde räknas som massaker med tanke på hur utbrett det är
Det är inte rätt det här allt verkar ha gått snett i vår värld
Jag kan alltid skilja sanning från lögn
Vid fel handling blir du dömd
Jag förlorade min broder
Men han gjorde som han gjorde
Jag kan ro utan åror jag kan gro utav plågor
Jag kan segla förutan vind
Jag kan ibland repetera utantill
När det gäller det mesta kan jag simpelt kämpa på
Men jag kan inte lämnas å inte fälla tår
Ty jag besitter denna gåva att på riktigt kunna gråta
Vissa av mina vänner kan inte alls fälla tårar
För dem är det inte en simpel sann fråga
Det är orsakat av deras uppväxt
Rota inte för att få mera upptäckt
För då blir det hela uppläckt
Våra bakgrunder är långt ifrån sagostunder som i eran barndom
Ni lever i era sagor
Vårat liv har fått flera skador och mera vanor
Min farmor dog för längesen
Gud skickade en ängel hem
Det måste varit så han tänkte men
Jag tog en flaska vodka och jag sänkte den
Jag reflekterade mycket kring memoriserade minnen
Det penetrerar mitt sinne så att jag ska kunna leverera mer skrifter
Som förs som hits via öronen
Ni får inte säga att jag bör gå hem
I form av staken och blod samt i talat ord
Så ska jag alltid vara bror
Men alla känner som vi känner
Det bränner när det händer
Man har känt en vän kanske ens bästa vän
Som lämnar än och vänder hem
Tillbaka till himmelen
Och det värsta är när alla beter sig som om inget hänt
De finns dock bland änglar i himlar
Där de brukar blänka och glimra
Tänk vad de skimrar
Helt enkelt de tindrar
Vi känner deras ängslan i vindar
Vi brukar heller inte tänka som innan
Jag var alltid bunden till tronen
Jag var inte kung på jorden
Men likväl var jag detta i underjorden
Jag kunde orden
Precis som sunni religionen
Jag har alltid varit till poesi bunden och trogen
Precis som hieroglyfer under faraoner
Några de tar varor
Sådant som har faror
Jag har välsignats med gåvan att kunna gråta
Så för mig handlar det bara om att våga att fälla tårar
Bland mina vänner finns det några utan förmågan
Vad är meningen med livet?
Döden är en sak som försvårar den frågan
Och sanningen ska fram jag plågas av denna gåta
För när det gäller meningen med livet
Så är vi inte eniga i skiten
Och vår existens är inte evigast i tiden
Jesus Kristus vinner enligt hoppet mot Lucifer visst
Men i sådant fall varför spikades han upp på ett krucifix sist?
Ty han var fager och grann men var är nu han?
Han var tapper och djärv
Men vart är han själv?
Vi saknar dem på dagen som natten
Någon karl som var reko eller kvinna som var fager och vacker
Vi ses på andra sidan där alla är samma lika
Det finns ett ställe som alla oss tilltalar
Det heter Nirvana och där ses vi snart/ strax
Jag har alltid gjort magi av poesi
Oavsett om det är musik för en publik
Eller jag som skriver en satir
Men min existens är som en ironitravesti
Hela mitt liv är som en tragikomedi
Det är skit ingen flyt
Jag behöver släppas fri ty jag är låst inuti
Men jag är fast där fast här jag kan inte fly
Jag går runt med massa kan inuti ryggsäcken
Jag önskar dem tillbaks men de visar inga livstecken
Efter min mormors avsked
Besöker jag hennes gravsten
Min broder blev till svart aska
Hans mamma minns alltsammans
Från nappflaskan till tjackmackan
Eller att han grillade med lacknafta
Vila i frid alla ni som hamnat i kalabalik
Så många har gått förlorade snart trampar vi alla bland lik
info@opulens.se
