LYRIK. Emma Eriksson Olssons ”Från landsorten” är en poetisk korrespondens med utgångspunkt i en mindre skånsk tätort, med avstickare till olika platser i landskapet. Det rör sig om vardagsnära dikter i samspel med Emmas egna foton.
Hem
Jag vet! vi kommer aldrig hem igen
jag vet vi lämnar barndomens landskap bakom oss i novembers dunkla dis
och bara ibland kommer vägen tillbaka lysas upp av små gatlyktors gula sken
jag vet! vi kommer aldrig hit igen
vi fällde ned våra solstolar
stafflier och ryggarna
fast vi inte ville fälldes vi
höll i varandra
för hårt och för mjukt
för stumma vokaler för att nå ända fram
strandkål
grusväg
havsglas
allt vi lämnade bakom
info@opulens.se
