106 resultat hittades.
BREVVÄXLING. Under ett års tid kommer våra medarbetare Crister Enander och Kristian Lundberg brevväxla här på Opulens. Ett tankeutbyte om hur det står till i vårt samhälle och dess institutioner och vart vi är på väg.
Missa inte bok- och berättarmässan i Linköping på lördag (kl. 10-16). Opulens kommer finnas på plats (bord 60).
OUMBÄRLIG. “En skildring och samtidigt en kritik av denna väg mot förblindning, brist på insikter och reella kunskaper och ett moraliskt sönderfall rör sig som en underström genom hela det mäktiga verket Monstret“, skriver Crister Enander i den sista delen om Terézia Moras roman.
FÖRLUST. “Hur hanterar man frånvaron, denna grinande tomhet som varken förmår ge svar eller ens ställa de rätta frågorna, som enbart existerar utan innehåll, utan mening?” Crister Enander i del tre av fyra om Terézia Moras Monstret.
FÖRFRÄMLIGANDE. “Allt han känner är en inre stumhet – likt en sedan länge avdomnad eller rentav död kroppsdel – som ockuperar mer och mer av hans personlighet och upptar mer och mer av medvetandet”, skriver Crister Enander i del två av fyra om Monstret.
FÖLJETONG. “Samtidigt är det skört och känsligt, och det går aldrig att undfly insikten hur otäckt sprött och ömtåligt det invanda och föregivet lyckliga livet egentligen framstår”, skriver Crister Enander. Imorgon publiceras del två av fyra.
BREVVÄXLING. På grund av sjukdom hade vår brevväxling mellan Crister Enander och Kristian Lundberg ett längre uppehåll. Men efter Enander är nu även Lundberg tillbaka och vi fortsätter detta tankeutbyte om hur det står till i vårt samhälle.
ESSÄ. Demokratin kräver transparens men “de som blivit valda att vara ansvariga för och förvalta makten har under flera decennier gjort allt mer och mer för att dölja hur de handskas med och brukar makten”, skriver Crister Enander.
RESERVATIONSLÖST. “I Råa bönor inatt demonstrerar Henrik Jansson en ansenlig berättartalang. Han skapar stämningar som kryper sig på, och verkligen förmår att tränga in i medvetandet. Jag huttrar. Jag känner ofta en lätt melankoli som Henrik Jansson förmedlar mellan raderna”, skriver Crister Enander.
