Poesin är en katt, den finns överallt, vaksamt närvarande, spinnande på den rutiga pläden, dreglande under fågelbordet, väntande på trappan i hällande höstregn, sataniskt smekande en halvdöd näbbmus – ljussamlande och mörkerseende. Den rör sig fritt och går varken att locka eller pocka, den drar iväg och kan vara borta i flera veckor för att sedan dyka upp med naturlig svansföring, den ställer krav, den vill ha näring och är alltid lika vaksam mot verkligheten, klorna vässar den mot stolsben och orättvisor. Den kan anpassa sig till ett inneliv men vill helst vara ute i det fria, i ljus och