IDENTITETSPOLITIK. Whitneybiennalen, New Yorks biennal för samtidskonst, har hamnat i blåsväder och i det sociala mediadrevet. Som vanligt kan man kanske säga, är det en så kallad konstskandal som har seglat upp.
Avskalning, nerskalning, reduktion. Så kan utvecklingslinjen inom Lars Noréns senare decenniers dramatik beskrivas. Från 1990-talet tror jag att exempelvis Jon Fosses stiliserade dramatik haft en viss påverkan på Norén.
Våroffer är en storslagen manifestation av hopp och förnyelse men också om allts förgänglighet. Den 20 april sätter Kungliga filharmonikerna upp Stravinskys mästerverk på Stockholms konserthus, 104 år efter uruppsättningen i Paris…
Varje sommar när jag besöker min hemstad Banja Luka i Bosnien och Hercegovina utför Republika Srpska en militärövning. Det är ett fjuttigt spektakel där unga män landar med helikopter på stadsbron och springer omkring med vapen.
NEKROLOG. En dag i november 1987 begav jag mig till Lund. Enligt morgontidningen skulle Jevgenij Jevtusjenko, en närmast legendarisk poet, läsa sina dikter. Det ryktades också att det årets Nobelpris i litteratur eventuellt skulle ges till en rysk författare.
TEATER ONT. Under Opulens releasefest den 21 april kommer Teater ONT uppträda. Men oavsett om ni kan närvara denna helaftonskväll eller ej så kan ni läsare avnjuta performancegruppen här på sajten.
KULTURGIGANTEN. Häromveckan såg jag bioaktuella Citizen Schein; en filmupplevelse som grep mig så djupt att den för min del följts av veritabla Harry Schein-dagar, då jag slukat såväl texter som film om denne intellektuelle socialdemokrat.
BERLINFESTIVAL. Det påstås att den klassiska och samtida konstmusiken tappar publik. Den blir äldre, dör bort och den yngre generationen fyller inte på. Sällan grundar sig påståendet på fakta. Men fakta finns, och den säger något helt annat. Tvärtom ökar publiken och den blir allt yngre.