Barnen i Tensta
Det är bara det att när förskolebarnen i Tensta pratar om döden så har deras berättelser så många detaljer om kroppar och åldrar och dödsorsaker
Vill regeringen ha tillbaka svenska barnhem?
PERSONLIG ASSISTANS. Det går bra för landet Sverige. Högkonjunkturen ger ringar på vattnet och finansminister Magdalena Andersson pratar om hur svensk ekonomi blomstrar. Konjunkturuppgången i Sverige borde komma alla människor till godo, kan man tycka.
Mest lästa
The Deuce förhåller sig ambivalent till allvaret
TUDELAT. “Nu har jag pressat hela säsong ett och jag vet fortfarande inte vad jag tycker. Den är extremt välgjord och engagerande, välskrivet manus, genomarbetade karaktärer. Men är den för snygg? Bra konst ska ju ställa frågor, vrida och vända på perspektiven”, skriver Anna-Karin Linder om TV-serien The Deuce.
Ett förtvivlat sökande efter oss själva
SELFIES. “Det är inte selfie-ögonblicksporträttet som bild som är mest intressant, utan att det blivit en så allmänt utbredd företeelse. Det blir fenomenet, i första hand, som har störst poetiskt innehåll”, skriver Ida Thunström.
Långsiktigt förlorar alla på segregerade skolor
SKOLSEGREGATIONEN. “Vi har fått en generellt sämre skola av att barnen segregerats, men nu när skolan är generellt sämre vill medelklassen ännu mer hålla sig segregerad av rädsla att just deras barn kanske annars skulle få ännu sämre skolor”, skriver Isobel Hadley-Kamptz.
Världen lovordar Chiles president, Michelle Bachelet
PRESIDENTVAL. “Men alla dagar, vare sig det regnar eller är varmt, dyker fru Bachelet upp på någon plats i Chile. Hon är ingen anhängare av eufemismer och stora brandtal, och kommer att dömas mer för sina handlingar än för sina ord” skriver Omar Pérez Santiago, här översatt av Anna-Karin Gauding.
Brasilien håller på att bli en konservativ teokrati
HÖGERVRIDNING. “Attackerna mot Judith Butlers besök är bara ett av uttrycken för Brasiliens utveckling mot en högerdiktatur”, skriver Ana Valdes.
En mästerlig debut
SORG. “Dikten rör sig över sunkiga områden i Malmö, Köpenhamn, Stockholm och Oslo, expojkvänners lyckade familjer, psykakuten, de ofullgångna vuxna som inte sköter sina uppdrag som föräldrar. Dysfunktionen är ett livsvillkor för diktjaget liksom bristen”, skriver Helena Lie om Familieepos.
Stigmatiserad och förknippad med det heroiska
LÅNGDIKT. “Hon var ett med sin modernism långt ifrån det programmatiska och platt politiskt som var idealet i den kommunistiska regimen, och först efter Stalins död ‘återupptäcktes’ hon när den censoriska tvångströjan knöts upp något.” Jesper Nordström skriver om Marina Tsvetajevas Slutdikt.