GENREÖVERSKRIDANDE. Utbudet är innehållsrikt, inte spretigt, utan överblickbart. Oftast är texterna vardagsnära, men inte banala utan snarare originella, skriver Bo Bjelvehammar om Claes Jansons nya skiva.
Ett ord till min polare av Claes Janson
Vax Records
Om jag minns rätt, så var det i slutet av 1990–talet, som jag första gången hörde låten, jag kan fortfarande några rader:
Har du kvar din röda cykel,
som jag lånade en gång,
har du kvar din cykelnyckel,
har du kvar din gamla sång?
Detta är Claes Janson med text av far och son Hans och Anders Widmark, nu har det gått åtminstone trettio år sen detta hände. Hans Widmark ger polaren Claes Janson nya texter, till nya sånger. Och Anders Widmark är med som en av flera goda musiker med sällsynt fina arrangemang på alla fjorton spåren på skivan.
Claes Janson rör sig lätt mellan olika genrer, jazz, blues och visa. Han har mycket lätt för att anpassa sig till skilda omgivningar och miljöer, från ett ståtligt storband till en ensam stol på scenen. Det är alltid en föredömlig texttolkning, en sällsynt god inlevelse och en timing och följsamhet, som är enastående.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Det är ett varierat utbud, innehållsrikt, inte spretigt, utan överblickbart. Oftast är texterna vardagsnära, men inte banala utan snarare originella och tidlösa till sitt innehåll.
Bäst är fångandet av en bild eller ett ögonblick, som i låten På en balkong i Abrahamsberg. Det blir tunnelbanestopp en fredagseftermiddag, just där på stationen mellan Stora Mossen och Brommaplan, då ser Claes Janson en kvinna på en balkong, på andra våningen, han berättar det för Hans Widmark, så kommer låten till. Claes Jansons egna kommentarer till varje låttext är suveräna.
bobjelvehammar@opulens.se
