Platsbrist Mannen hade bestämt möte med sig själv. Datum och plats var angivna i brevet som han höll i sin vänstra hand. Högerhanden åkte rastlöst upp och ned längst sidan. Ena stunden kliade den nervöst nacken för att därefter åka ned i byxfickan igen. Brevet hade mannen författat några dagar efter studenten, 30 år tidigare. Han beskrev sig själv som en nyfiken och engagerad visionär, utåtriktad och med många bollar i luften. Ett intressant levnadsöde verkade ligga inom räckhåll och därför kunde det vara på sin plats med en framtida avstämning. Eftersom mannen förändrats en hel del sedan dess och

Kurragömma ”Gömmer du dig för mig?”, frågade kvinnan. Mannen visste där han satt i garderoben att ett svar kunde bli förödande. Ändå kunde han inte låta bli att säga: ”Ja, jag sitter härinne.” Hon andades tungt utanför dörren, alldeles för tungt. Kvinnan skulle trycka ned handtaget och låta kinalampans gula sken falla in i garderoben. Hon skulle upptäcka honom. Mannen förberedde sig. Det skulle inte göra ont.