Våra ensamma och ärliga reflektioner kan släcka elden

Existentiellt
Collage: C Altgård / Opulens. (Bilden är baserad på ”Dödens ö”, en oljemålning av Arnold Böcklin, 1827-1901.)

KONTEMPLATION. ”Idag är ensamhet ett skräckexempel, ett misslyckande. Ingen frågar vad man tar med sig in”, skriver Christoffer Andersson.

 

Jag läser Malin Ekmans senaste essä. Den gör mig besviken. Återigen tecknas ensamhet med omgivningens ögon och blir missförstådd. Ännu ett steg bort från Tage Aurells fantastiska tal ”om vårt behov av äkta ensamhet och stillhet”.

Ekman skulle kunna ackompanjeras av Mike Rosenberg, a.k.a Passenger. Hennes språk är just så vackert. Men det blir fel ändå. En gång i tiden hade vi så ont att vi fick hämta kraft från Jesus Kristus på korset. En gång var ensamhet en form av katharsis. En gång sjöng Bellman om glädje vid fader Movitz dödsbädd.

Aurell pläderade för ensamhet som botgöring efter två världskrig. Jag glömmer aldrig det viktigaste: ensamhetens värde bestäms av vad du tar med dig in. Idag är ensamhet ett skräckexempel, ett misslyckande. Ingen frågar vad man tar med sig in.

Säg ensamhet och Sverige tänker på en gammal man som ligger död i en lägenhet i flera år. En barndomsvän till mig tog sitt liv och upptäcktes av hyresvärden en vecka senare. Ska jag ta det med mig in i min ensamhet när jag vet vad det kan göra med mig?

Världen är komplex. En mosaik av kroppar och medvetanden i brinnande åsiktskorridorer. Världen förtjänar att vi tar den med oss in i vår ensamhet och kontemplerar över den. Den har givit oss mycket. Att finnas till om inte annat. Det är bara med våra ensamma och ärliga reflektioner vi kan släcka elden. Och begrunda.

Marcus Aurelius skriver att vi kan vara ensamma var som helst, när som helst, att vi alltid är ensamma i oss själva. Det är ett privilegium och inte en allmängiltighet. Tiden har pressat ut oss ur den plats som Aurelius pratar om. Det är inte lätt att hitta tillbaka in längre.

Maskulinitetens kanske viktigaste filosof, Friedrich Nietzsche, avslutade sina sinnesfriska dagar med att kasta sig om halsen på en häst och beklaga sig. Till denna dag vet vi inte vilken tanke det var som slog honom. Det är någonting att ta med sig in i ensamheten. Det som inte dödar, det härdar. Men det kan göra dig galen också.

CHRISTOFFER ANDERSSON

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Existentiellt

Själens brunn

LITTERATUR. I essäform tar sig Carsten Palmer Schale an sambanden mellan poesin,