BILDNING. Kasta inte bort de feministiska föregångarnas arbete till förmån för ännu en känslobaserad insta-story. Att bilda dig är det mest feministiska du någonsin kommer att göra, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
KREATIVITET. Möjligen skulle man kunna tala om en andra födelse, skriver Melker Garay i en text som fokuserar på förmågan att kunna frambringa något nytt.
KONSTSCENEN. Det finns olika åsikter om vilken storstad som är “det nya Berlin” i konstvärlden. Ida Thunström irriterar sig på formuleringen och förklarar varför det gäller att släppa fixeringen vid städer som förlorat sin ledande roll.
ENSAMHETSKULTUR. Digitaliseringen för med sig en motarbetad ensamhetskultur som måste erkännas i en satsning på nollvision mot självmord, skriver Christoffer Andersson.
PEDAGOGIK. Makten vill, med disciplin och straff som redskap, infoga viss sorts kunskap och utesluta annan, skriver Anna Jörgensdotter apropå Jan Björklunds förslag om ordningsbetyg.
INTENSITET. Carl-Michael Edenborg gestaltar lidelse, förtröstan och besatthet med ungefär samma starka intensitet, konstaterar Thomas Almqvist som läst Långt över gränsen: erotiska historier om begär och skräck.
PARADOXAL PRISTAGARE. Ingen överträffar Per Wästberg i konsten att lovprisa de förtjänstfulla. Det ser man många exempel på i hans bok Lovtal, och nu senast i onsdags när Svenska Akademien delade ut sitt stora nordiska pris. Han inledde talet till den som plötsligt blev 400.000 kronor rikare så här: ”Jag har en gång hälsat på…
POLICY. Om en så pass smal nisch som open source-konferenser kan utforma en policy mot sexuella trakasserier så borde väl även filmbranschen klara samma sak, skriver Karolina Bergström.