Varning för indignationsmaskinen

Media/Samhälle
Montage: C Altgård / Opulens. (Skärmdump från SAS reklamfilm)

SKENFÄKTNING. Uppenbarligen finns det de som tycker att en bild av Skandinavien som likadant som alla andra kulturer är mer kränkande än att sprida bilden av Sverige som en kollapsande no go-zon till land på randen till inbördeskrig, skriver Nathan Hamelberg.

 

SAS reklamfilm, vad kan man säga om den som inte sagts redan? Det genuina med SAS indragna reklamfilm är att den gav något åt alla i den svenska debatten; de som ville framhäva svensk kulturs särart fick chans att göra det, de som ville göra sig lustiga över de som tror att Skandinavien består av fem länder fick tillfälle att göra det och alla fick tid att överväga vad det krävs för att få folk att ta eller inte ta flyget. Och så klart en massa andra saker. Så, med det genuina avhandlat kan man raskt gå vidare till det usla med filmen och än mer, med debatten om den.

Om man vill göra poängen att all kultur uppstått genom möten och influenser så blir det så klart bisarrt att säga att just ett område (Skandinavien) utmärker sig så. Reklamarna kunde lika gärna ha sagt ”kära turister och besökare av Skandinavien, vad är genuint med era kulturer? Absolut ingenting”. Men det hade varit fullständigt uppenbart hur uselt ett sådant budskap är. SAS själva fyller ”genuin” med en essentiell betydelse. Som om inte till exempel svenska allmogens kultur skulle kunna vara genuin bara för att den utvecklats i dialog med influenser utifrån. En tarvlig syn på det genuina, för att uttrycka det milt.

I mina flöden på sociala medier har jag sett samma personer som för några veckor sedan var lyriska över Sveriges Televisions dokumentär om Hasse & Tage (”har du sett den? Helt fantastisk, de var helt unika i världen”) instämma med påståendet om att det inte finns något genuint skandinaviskt. På en rad sätt har Sverige och Skandinavien garanterat blivit mer likt andra länder, vi har gått med i Europeiska unionen och en massa lagstiftning har harmoniserats på grund av det. Sverige sticker inte längre ut i Europa som förskonade från ett högerpopulistiskt eller nationalistiskt parti i vårt parlament utan har blivit mer som övriga Europa.

Alltså, det är självklart att det finns unika saker i delar av världen, regioner, länder och till och med bostadsområden. Inte absolut unika i sig själv, men relativt unika i hur de framträder, i kombination, i relation till annat.

Alltså, det är självklart att det finns unika saker i delar av världen, regioner, länder och till och med bostadsområden. Inte absolut unika i sig själv, men relativt unika i hur de framträder, i kombination, i relation till annat. Att konstatera det är inte att förespråka den ena eller andra skillnaden, det är att beskriva hur det ser ut. Inget som är förutbestämt att bestå på det sättet, men det är tramsigt att försöka avfärda det. Man kan i och för sig förstå om flygbolag blandar ihop det fullständigt monolitiska utbudet av mineralvatten, Starbucks, tidningshyllor med Newsweek, italienska Vogue och The Economist, espressobarer som varje internationell flygplats präglas av, med att länder präglas av raukar, saltöknar, norrsken, tjurrusningar, falu kopparfärgad, lämmeltåg, unik historisk lagstiftning, olika extremt viktiga symbolhändelser i närhistorien med mera.

Det som förändras i Sverige förändras på liknande och inte så liknande sätt jämfört med andra delar av världen. För fyra år sedan teaterindignerades den förhandskränkta opinionen i Stockholm över ”feministisk snöröjning”. Något som säkert inte hade hänt om adjektivet ”feministisk” hade ersatts med något som inte triggade snöflingor, som till exempel ”rättvis”. Men fyra år senare utmärks Sveriges huvudstad – som förut haft isar man kan åka skridskor på mellan stadens öar – av att de globala klimatförändringarna skapat en snöfri stad i vintertid.

Det här är de provocerande formuleringarna från, den spelade upprördheten över och den menlösa debatten, som kom med Ingrid Lomfors (överintendent på Forum för levande historia) inledningsanförande på arrangemanget Sverige Tillsammans för knappt fyra år sedan. Ett anförande på temat att kultur är sammansatt, uppstår genom möten och utbyten, att Sverige alltid varit mångkulturellt. Lomfors hade en powerpointbild där det provokativt stod: ”Det finns ingen svensk kultur”. Och enligt lagen om internets jävlighet så är det index på att överheten är ”globalister” och ”oikofober”.

 
Om den börjar arbeta igen kanske det är bra att inte reagera med hundraprocentig förutsägbarhet. Det kan vara bra att göra annat än att peka på banala sanningar om att kultur är sammansatt utan snarare se till vad som är specifikt just nu. Till exempel att de som säger sig vara mest stolta över svensk kultur åker till Lesbos för att varna flyktingar för hur jävligt det är i Sverige, att de sätter upp reklam i tunnelbanan som ber vissa (icke-svenska företrädesvis rika turister) om ursäkt för andra (tiggare), att de medverkar i ryska medier för att agitera om hur uselt det är i deras hemland.

Uppenbarligen finns det de som tycker att en bild av Skandinavien som likadant som alla andra kulturer är mer kränkande än att sprida bilden av Sverige som en kollapsande no go-zon till land på randen till inbördeskrig.

NATHAN HAMELBERG

Nathan Hamelberg är skribent med förflutet som krönikör på Arbetaren, Fria Tidningar och ETC såväl som essäist på Ottar, Kom Ut!, Tecknaren, Fronesis och Ord & Bild. Till vardags verksam med våldsförebyggande arbete i Stockholm.

Det senaste från Media

Logga ut!

MEDIEKRITIK. ”När jag tänker på det ser jag vänner som brukade gilla