GAZA. ”Vad innebär detta att se, men inget göra – kunna göra? Vilka är vi, blir vi? Hur långt bort skjuter vi ansvaret?” Stellan Lindqvist kommenterar Israels krigföring i Gaza. Det rör sig om krigsmetoder som är i linje med det som räknas som folkmord, enligt en FN-kommitté.
Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka – Hanoi julen 1972. Till dessa namn kan nu fogas Gaza 2024.
45 000 döda. Enligt FN är cirka 70 procent av dessa som blivit dödade kvinnor och barn. 31 500.
Till dessa tal tillkommer ett oräkneligt antal skadade och traumatiserade.
Och i detta nu: från den ena sidan till den andra i denna smala landremsa vid Medelhavet flyr människor medan bombplanen vrålar över deras huvuden.
Och vi är alla vittnen.
Ansvarsfrågan när det gäller Gaza
Vi minns Srebrenica juli 1995. 8 300 män mördades, flertalet var muslimer, många var unga pojkar. FN var där, vi var alla vittnen.
Vi minns Rwanda, folkmordet 1994. 800 000 av folkgruppen tutsier mördades. FN var där, vi var alla vittnen.
Vad innebär detta att se, men inget göra – kunna göra? Vilka är vi, blir vi? Hur långt bort skjuter vi ansvaret?
Spanien och Norge talar om folkmord i Gaza
Vår regering talar om vapenvila och humanitärt bistånd (som Israel inte släpper in), men aldrig om ansvar. Och om så är, att ett ansvar är urskiljbart, är det delat mellan de konstant flyende i den lilla landremsan vid Medelhavet och den militära stormakten Israel. Ord och handling skall vara ordnade, gå via EU.
Likväl. Både EU-landet Spanien och Natolandet Norge talar om folkmord. Vad gör det med ett land om det inte har en egen röst? Vilka blir vi?
Jag känner skam, många gör det. Vad gör man med skammen? Även utan makt och inflytande måste man tala. Måste tala. Gör man inte det så krymper man. En bit av ansvaret har vi ju alla. Eller?
Olof Palme talade julen 1972 och rönte respekt, kanske inte i sin samtid, men sedan. Hela tiden sedan.
Israels högerextrema ministrar
Vi tittar, vi bevittnar, kanske får vi för oss att även de flyende kvinnorna och barnen bär på en skuld. Något som ett antal ministrar i den israeliska regeringen faktiskt menar (en dokumentär finns att se på SVT Play – ”Israels högerextrema ministrar”). Israel bör enligt dem rensa alla palestinska områden (Gaza och Västbanken) från ”araber” – man säger inte palestinier eftersom ett sådant ordval skulle ge dessa en nationell legitimitet. Judarna, säger de, borde återfå sitt av Gud utlovade och förlovade land. Bytte man ut ”palestinier” mot ”judar” skulle orden kunna vara Hamas.
Vilken Gud? Är det hen som har det yttersta ansvaret?
info@opulens.se
