Sommaressän: Vänstern måste stå emot högerpopulismen 6

Samhälle

 

Bild: C Altgård / Opulens.

DEL 6. Socialdemokratiska partier har tappat mark under nästan två decennier men lösningen ligger inte i att efterapa högerpopulistiska idéer om invandring, menar Cas Mudde. Varje måndag under sommaren publicerar Opulens en ny del av den nederländska statsvetarens åtta delar långa essä. Vill du läsa tidigare delar söker du på ”Cas Mudde” i sökrutan här ovan.

 

 

Cas Mudde är en nederländsk statsvetare och författare inriktad på studier av politisk extremism och populism i Europa och USA. För närvarande verksam vid University of Georgia, USA. Texten är översatt från engelska av Opulens Vladan Lausevic.

Det mer vänsterorienterade alternativet till, inte alltför lyckade, socialdemokratiska försök att ta upp kampen med populisthögern har presenterats av grupperingar som vanligtvis identifierar sig som ”demokratiska socialister”. Detta läger har öppet anammat idén om “vänsterpopulism”, med en avsevärd påverkan från Chantal Mouffe, som är en Londonbaserad politisk teoretiker från Belgien, och likaså hennes framlidne make Argentine Ernesto Laclau. De är mest kända för sin kritik av den tredje vägens målsättning att eliminera konflikter och partianda från politiken samt för sitt upprop för en post-marxistisk ”radikaldemokrati”, något som har påverkat en hel generation av vänsterakademiker och politiker, särskilt i Latinamerika och Sydeuropa.

Sedan Laclaus död 2014 har Mouffe blivit den mest synliga och högljudda fanbäraren när det gäller den nya vänsterpopulismen, inte minst genom sin aktuella bok med det träffande namnet Till vänsterpopulismens försvar. Hon använder begreppen ”vänster” och ”populism” mycket brett men definierar ändå inte dessa särskilt tydligt. Hennes huvudargument är att vänstern måste störa rådande nyliberal konsensus genom att ”återpolitisera politiken” vilket innebär att acceptera att oenighet och konflikter mellan antagonistiska grupper är något fundamentalt i det politiska livet. Till skillnad från ortodoxa marxister argumenterar Mouffe för att denna konflikt inte borde utspelas i enlighet med traditionella klasskiljelinjer eller ens några specifika skiljelinjer överhuvudtaget. Istället argumenterar hon för att vänstern måste enas kring ett avsiktligt vagt anti-etablissemangsprogram som är utformat på bredast möjliga vis i syfte att fånga upp så många progressiva sakfrågor som möjligt och kanalisera missnöjet.

Mouffe och många av andra anhängare av denna vänsterpopulistiska strategi såg en framtid för en ny progressiv agenda i och med valframgångarna för Podemos i Spanien och Syriza i Grekland några år efter den ekonomiska krisen. Hon publicerade även en bok med en av Podemos ledare Íñigo Errejón. Men sedan dess har Syriza genom att ge efter för EU:s politiska tryck skapat besvikelse bland vänsterpopulisternas runt om i Europa medan Podemos förlorade sitt dragningskraft som en konsekvens av personliga och politiska konflikter inom partiet. Mouffe sätter nu sitt hopp till Jean-Luc Mélenchon, den franske socialdemokratiske insidern som förnyade sig själv som en vänsterpopulistisk outsider.

Även om Mouffe håller sig på avstånd från ”natavism light” hos vissa av de andra vänsterpopulisterna, framför allt hos Sahra Wagenknecht och hennes nya rörelse Aufstehen (Stå upp) i Tyskland, så siktar hon tydligt på den vita arbetarklassens röster. Särskilt på de som i den tredje vägen förlorades till den populistiska högern. I flera intervjuer har Mouffe sagt att “när medborgarna går till val ser de ingen skillnad på de alternativ som de möter. Marine Le Pen talar till alla de missnöjda i de breda folklagren och berättar för dem att främlingar är orsaken till deras problem. Vi behöver en annorlunda diskurs baserad på jämlikhet”.

Vänsterpopulister delar synen att (den vita) arbetarklassens röster på högerpopulister beror på ekonomisk oro snarare än på ett kulturellt bakslag. Genom att vänstern förser dem med bättre socioekonomiska alternativ så kommer de inte längre att bry sig om islam och muslimer. Men som den amerikanske politiske sociologen Seymour Martin Lipset demonstrerade för mer än 60 år sedan är fallet att vissa delar av arbetarklassen är auktoritär och nativistisk/nati0nalistisk. Decennier av forskning har bekräftat att dessa nativistiska arbetarklassväljare, likt andra väljare som stödjer högerpopulister, är först och främst motiverade av motstånd mot invandring (och islam). Med andra ord, motiverade av kulturellt bakslag snarare än av ekonomis oro.

CAS MUDDE

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Samhälle

Arbeit macht frei

ARBETSFÖRMEDLING. Avskrädet ska bli guld i förmedlarens kista. ”Arbeit macht frei.” för

Dags att kräva mer

HINDER. Ett nyliberalt system sätter prislappar på rättigheter, skapar hinder och exkluderande
Gå till Toppen