NY TEKNIK. Verkligheten känns ibland som en diffus kuliss. Vad vet vi om konstruktionen av kulissen? AR-tekniken har möjligheten att blotta de dolda orättvisorna och skapa mer politisk medvetenhet, skriver Carolina Sundell.
Augmented reality-tekniken är inte bara en hajp, den har också skapat ett fundament för en informationsrevolution. Människan bör vara lika ivrig som när Gutenberg uppfann boktryckarkonsten. Vi borde förstått att det vilade en revolution inom tekniken när AR-spelet Pokémon Go lanserades och människor plötsligt började leta efter virtuella objekt på gator och i parkernas buskar, där de till synes såg hypnotiserade ut och vandrade som zoombier försjunkna i AR-dimensionen. Det finns själ att bejaka en utopisk AR-dimension, eftersom det går att utforma och bygga en plattform som hjälper människan att se till det allmänmänskliga bästa.
Augmented Reality är ett fönster till ytterligare en dimension och bör inte reduceras till verklighetsflykt. Vi skall förstå att AR är en teknologi, precis som skriften är en teknologi. Precis som böcker hjälper oss i sökandet och grundar för kunskap, blir denna teknik ett medel för människan att utföra datautvinning och på så vis skaffa sig en grundad teori om samhällets tillstånd. AR existerar med hjälp av programmerare, de skriver kod som skapar grafiken som adderas till verkligheten framför oss. Descartes sa “att tänka är att leva”, i AR-dimensionen är att se att leva. Att tänka är så klart aldrig försumbart, det handlar om att uppfatta verkligheten i enlighet med vad man ser i AR-dimensionen.
AR hjälper människan att minnas och att fysiskt kontrollera om tankeinnehållet överensstämmer med till exempel kända fakta som visualiseras i AR-fönstret. Tankeverksamheten i kombination med AR-dimensionen gör att hen kan se information och föreställa sig en skuggbild av idealet, vilket underlättar allt från samhällsbygge till att måla upp en utopi eller skapa konst.
Det finns flera sätt att tillgodogöra sig AR — vi håller upp en smartmobil och upplever AR-dimensionen på skärmen genom kameralinsen, i framtiden kan vi förbereda oss på att Homo sapiens kommer bära glasögon eller linser, som gör det möjligt att direkt se de virtuella tingen i människans omedelbara närhet. Redan idag kan vi projicera 3D-objekt framför våra fysiska kroppar med en projektorlampa.
AR hjälper oss att undersöka vår värld och i utbildningssyfte finns många fördelar; solsystemet kan placeras på en matta i vardagsrummet, donationer till politiska partier kan åskådliggöras och tekniken kan hjälpa kirurger att se exakt var de ska skära med skalpellen. Potentialen är enorm när individen får tillgodogöra sig oändligt med fakta, se de förflutnas historia, men kanske viktigaste av allt; föreställa sig hur världen bör och kan se ut. AR gör oss vetgiriga, samtidigt som tekniken omstrukturerar medvetandet och förändrar utbildningskulturen, en kultur som i dag håller på att bli muntlig när böckerna försvinner.
Kanske kunde vi ytterligare ha greppat AR:s potential när Facebooks grundare Mark Zuckerberg intog den publika scenen och presenterade möjligheten för användare att lämna virtuella meddelanden på fysiska platser till sina vänner och allmänheten. Ännu har det inte skett, Facebook har endast lanserat ett AR-kit för utvecklare, som vill skapa 3D-objekt utifrån fantasin. Att rista in en kärleksförklaring till någon i ett träds bark eller på ett matbord på en restaurang har gjorts i alla tider. Tänk er att vi människor med hjälp av AR kan informera, ge råd men även varna varandra utan att bruka några naturresurser. Då blir fysiska skyltar onödiga. Ana därför sprängstoftet inom en teknik som skapar en gemensam plattform för information och kreativitet, en som presenterar möjligheten att förena individer som ofta sitter försjunka i den virtuella världen utan att reflektera över att alla samhällsvarelser intill dem andas samma syre.
Det är inte en omöjlighet att måla över, täcka hela den synliga världen med AR-tekniken, vem som helst kan bli gatukonstnär och skriva intresseväckande ord på nationers virtuella väggar. Vi tänker oss att alla de temporära konstverk och graffitimålningar som egentligen borde vara permanenta, hur kontroversiella de än är, finns där i AR-biblioteket, sådana som; Arturo Di Modicas ”Fearless Girl”, den lilla flickan som stod utanför New York Stock Exchange, Ai Weiweis 3500 flytvästar som hängde på fasaden till Konzerthaus i Berlin och Banksys muralmålning i Gaza. Det som fanns för tusen år sedan kan plockas fram åter med AR, statyer kan komma till liv och inget är försvunnet.
Varför inte utforma en AR-plattform och döpa den till ”logos”, som på grekiska kan betyda: ord, mening och förnuft. Människan kan inte se verkligheten som den existerar, oberoende av våra sinnen och föreställningar, utan tolkar världen genom sinnesintryck, i sina medmänniskors kontext och med hjälp av kulturen.
AR är revolutionerande eftersom en fusion äger rum; människan tolkar verkligheten tillsammans med bilder, information och statistik, som visualiseras framför synfältet och fördelaktigt även placerar data i en historisk kontext. Se det som en kemisk förening som har förmågan att få substanser att interagera med varandra.
Detta möjliggör en process som kan, om förnuftet är där, leda till en bättre förståelse för vad vår värld innebär. Den öppnar för en striptease av mänsklighetens föreställningsvärld, en brutal demaskering. Detta menar många är vitalt och nödvändigt för att vi ska kunna vara aktiva medborgare.
Vi bör i någon mån försöka montera ner och klä av murarna framför oss för att delta som samhällsvarelser, att kunna ”röntga” byggnader, myndigheter och bankers verksamheter. Detta är få förunnat, enbart de individer som självmant söker efter kunskap och information kan upplysas.
AR öppnar upp för en bildningsprocess, en medborgerlig bildning och underlättar kritiskt tänkande. När vi står på Gustav Adolfs torg kan vi se maskineriet på Utrikesdepartementet, vi ser biståndet i form av transfereringar på en karta eller om vi står på Hamngatan framför Nordeas kontor kan vi se hur de hanterar kapitalflöden. Tänk er att det som oftast är dolt, i alla fall det som är i skymundan för människan, statistik och fakta, binds samman med information som är knutet till vad du ser framför dig. Vad sker egentligen när verkligheten korsbefruktas med fakta och allt det som AR-dimensionen kan tillhandahålla?
Människan sägs ibland vara lat till sin natur, men med hjälp av AR skulle hen kunna se ett kunskapsträd med förgreningar framför sig, utan att behöva formulera en frågeställning och utan att använda sig av en sökmotor. Då kan hen tillgodogöra sig en uppsjö av kunskap direkt på den fysiska platsen hen befinner sig i. Grundämnens uppbyggnad, hur pyramiderna kom till och antalet riksdagsledamöter som röstat i en viss omröstning, kan på studs visualiseras mot asfalten på gatan.
Naturen och vad människan skapat måste vi försöka se rationellt och det är inte alltid lätt för homo sapiens, utan hjälpmedel som kompass och karta. Kritiskt tänkande är sålunda för den moderna människan inte alltid närvarande. För att ta på oss nya glasögon och uppleva nya perspektiv, zooma in och se bakom tapeten av en ofta förrädisk och falskt entydig mänsklig historia, går det att driva tesen att vi behöver tekniken och i detta fall AR:s hjälp. För vi kan inte skjuta upp vårt omdöme, vår förståelse, och vänta tills vi ansamlat alla fakta, för då kan det vara försent. Här kan AR hjälpa oss att direkt analysera ny data i kombination med vår egen kunskapsbank.
När människan flörtar med maskinen, förälskar sig och blir dess slav, vilket numera händer på daglig basis, bör studier och test utföras innan AR-plattformen lanseras och artificiell intelligens kan implementeras. En hälsosam debatt utlyses för att det finns ödesdigra konsekvenser med en AR-dimension som blir propagandistisk eller censurerad.
Det är rimligt att utveckla och organisera en AR-plattform utan hierarki eller särintressen som äger rättigheterna: vilka de än må vara, även de techjättar som säger sig vara opartiska. Utformningen kan inte bli en AR-plattform där användare endast ägnar sig åt subjektiva observationer eller där näringsliv och stat förvrider eller blockerar vyn. Den måste bygga på fundamentet transparens för alla. Grundpelare bör vara en fri och öppen sfär, baserad på open-source protokoll och block-chainteknik. AR ställer frågan på sin spets: vad vill vi ha för samhälle?
Med nätverket och internets uppkomst, lever vi i informationstidsåldern. I den kan vi välja att drunkna i så kallade fakta och data i största allmänhet, data på fysiska servrar eller i ”molnet” som kan nås på begäran.
Wikipedia, världens största uppslagsverk, existerar endast i den digitala världen, även om en konstnär en gång försökte att skriva ut lexikonet på papper och då uppskattade att det skulle gå att samla alla miljontals Wikipedia-artiklar i totalt 7 473 böcker. Wikipedia finns till viss del tillgängligt på direkt begäran i AR, Wikitude, det underlättar för människan att tillgodogöra sig information. Tänk på att människans minnesteknik förändras under tidens gång och med teknologins utveckling, även SOM-institutet, Statistiska centralbyråns statistik och Svenska lagboken borde finnas på den gemensamma plattformen, för att vi ska kunna jämföra.
Människan tror att det är lätt att ta del av den digitala informationen, att den bara är en knapptryckning bort, men vi har både oundvikligen och på grund av särintressen skapat lager mellan den digitala kunskapsbanken och människans synorgan. Vi talar inte om en synvilla, ingen illusion, utan att de sökmotorer som tidigt vann mark med sin makt har blivit oligopol, de är mellanhanden mellan människan och internet med all dess information.
Motorernas algoritmer är inte transparenta för användarna. Här ligger en av nutidens hemligheter. Vi vet att denna digitala värld är uppbyggd av binära tal och att vi inte kan greppa den på grund av just detta. Hur kan vi vara aktiva medborgare om vi inte förstår sammansättningen, konstruktionen bakom kulisserna? Det är på så vis som individen hållits på långt avstånd från den information hen tror sig ha hittat på egen hand, men som egentligen är vald åt hen.
Det finns ett verktyg som kan slå människan fri från ovanstående predikament och leda till att fasaderna plockas bort, alla filter som separerar oss från sanningar och fakta. Man har döpt denna teknik till ett förrädiskt namn; Augmented Reality, på svenska har man kommit närmare själva innovationen och sprängstoffet som vilar inom tekniken; att det är en förstärkt verklighet vi talar om.
Verkligheten känns ibland som en diffus kuliss. Vad vet vi om konstruktionen av kulissen? AR-tekniken har möjligheten att blotta de dolda orättvisorna och skapa mer politisk medvetenhet, som hur mycket Vattenfalls kolkraftverk i Moorburg släpper ut. Att våga veta är inte för alla, men i AR-dimensionen blir det oundvikligt att förstå och sätta sig in i andras föreställningsvärld och de socioekonomiska problemen.
Det svårt att påstå att man glömde något eller ignorera strukturer, hierarkier och information när AR-dimensionen konstant finns till hands. Inget behöver hållas hemligt, myter punkteras och resursfördelningen avtäcks. Molntäcket som ligger över samhället i form av en skapad konsensus blåser bort med AR-vinden. Adams Smiths så kallade osynliga hand kan greppas och finanssystemets uppbyggnad läggas som ett pussel och vi kan försöka få alla bitarna att falla på plats. Kulturen kring sekretess rubbas, medborgaren får en överblick och en fullständig förståelse för sammanhangen, det offentliga samtalet triggas igång medhjälp av AR. Människans kunskapsapparatur förändras, världen förstärks och blir mer verklig vid jämförelse med det overkliga — orättvisorna.
info@opulens.se
