Redaktionellt mod

Media.
Redaktör Andreas Gustavsson ansåg att Kajsa Ekis Ekman passerade Dagens ETC:s gräns. Då gjorde han sitt jobb för att försvara sin tidnings värdegrund.

MEDIEDEBATT. ”Säg att en krönikör skrev vettiga krönikor i Dagens Nyheter, men i andra sammanhang hävdade att Förintelsen aldrig ägt rum. Få skulle lyft på ögonbrynen om krönikören fått gå från DN.” Lars Thulin menar att Dagens ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson gjorde rätt som sparkade Kajsa Ekis Ekman. 

Debatten om att Kajsa Ekis Ekman fått lämna Dagens ETC för att hon haft åsikter som tidningen inte gillar, har gått varm. Huvudparten av debattörerna har ett klart svart-vitt perspektiv: den modiga, i vissa läger hyllade, journalisten som står för åsiktsfrihet mot en förstockad och ängslig redaktör och som därför framställs som demokratins dödgrävare.

Inställningen är märklig och bygger på en, enligt min mening, felaktig bild av en ansvarig utgivare och även på hur tidningar skapar en fri debatt. Men vinkeln med Ekman som den stolta riddaren som på barrikaden försvarar det fria ordet är så enkel att förmedla och ta till sig.

Låt oss titta på en ansvarig utgivares roll i en publikation som drivs av en ideologi och politisk inriktning. Redaktörens roll är att företräda den linjen. Att se till att opinionstexterna i tidningen bygger den linjen. För att göra detta trovärdigt måste en öppen och ifrågasättande debatt ske för att den egna linjen ska ”vinna” i en ”ärlig kamp”. Men uppdraget är ändå att företräda en viss åsikt.

Så en total åsikts- och pressfrihet kan knappast utövas i en och samma publikation. Den kan bara uppnås genom att många röster tillåts göra sig hörda. ETC ser på världen genom vänsterslipade glasögon, den SD närstående Samhällsnytt kikar på tillvaron genom högerslipade. Den nyfikne och ansvarsfulle medborgaren bör pröva båda glasögonen.

Det handlar inte om att tysta en skribent.

Vidare, en ansvarig utgivare har helt ensam oinskränkt makt över sin publikation. Det står i grundlagen. Det innebär att hen också ensam har det fulla ansvaret juridiskt. Därav följer total frihet att välja texter och därmed medarbetare. Finner en ansvarig utgivare att en medarbetare företräder åsikter som inte passar in i tidningens värdegrund ska vederbörande inte behållas. Och det gäller givetvis skribenten som varumärke. Eftersom en person i opinions-sammanhang är sina åsikter. Ingen kan med trovärdigheten i behåll ha helt motsatta åsikter i olika sammanhang.

Låt oss dra det till sin spets. Säg att en krönikör skrev vettiga krönikor i Dagens Nyheter, men i andra sammanhang hävdade att Förintelsen aldrig ägt rum. Få skulle lyft på ögonbrynen om krönikören fått gå från DN. Varför? Jo för att tidningens läsare skulle förknippa DN med en kontroversiell synpunkt som gick tvärtemot tidningens värdegrund. DN:s rykte skulle svärtas.

I detta hypotetiska fall gick en gräns vid förnekelse av Förintelsen. ETC hade en annan linje. Ekman hyllade i publika sammanhang RT, Russia Today. Ett medium som av nästan hela fria världen ses som Putins främsta propagandakanal sedan decennier. Redaktör Andreas Gustavsson ansåg att Ekman där passerade Dagens ETC:s gräns. Då gjorde han sitt jobb för att försvara sin tidnings värdegrund. Den som ledningen och den politiska inriktningen sagt åt honom att följa. Och den som grundlagen ger honom rätt att utöva. Ekman fick därmed lämna ETC:s spalter.

Sedan är alla fria att tycka att Russian Today är en utmärkt nyhetsförmedlare. Grundlagen kan inte hindra någon från detta. Men ingen kan tvinga någon att trycka något från en med denna åsikt. Det handlar inte om att tysta en skribent. Ekman är fri att få sina krönikor betalda, tryckta och publicerade hos alla som gillar Russia Today. Att tvinga någon att trycka något är däremot den direkta motsatsen till press- och åsiktsfrihet.

Så jag tycker att Andreas Gustavsson gjort sitt jobb som ansvarig utgivare för en tidning med en politisk agenda, alldeles utmärkt. Att skribenter tjatar om att Ekman minsann är så duktig och uppskattad att hon borde stå över de grundläggande regler som styr press- och åsiktsfrihet och uppdraget som ansvarig utgivare, är ytterst märkligt.

För ETC och annan media med klar vänsterprägel är förstås kriget i Ukraina extra prövande. Därför att hos utpräglade vänster-debattörer finns i dag en rädsla för att hamna på fel sida när historien om världen efter 24 februari 2022 skrivs. Den vänster som har rötterna i de ganska yrvakna och ideologiskt hårt styrda 60- och 70-talen, har nämligen grundsynen att i grund och botten är allt dåligt i världen USA:s fel. Eventuella missgrepp från USA/Västvärldens geopolitiska motståndare beror på att USA/Väst tvingat dem att agera på ett visst sätt. För vissa debattörer kan denna inställning jämställas med drivkraften hos en DNA-kod. Många av dem dyker upp i dagens debatt om Nato-medlemskap. Genomgående är att påfallande många av dem är födda före 1950.

Mycket tyder på att en i grund och botten pigg och nödvändig vänsterröst som ETC är livrädd för att hamna på en sida som inte tycks förstå vad Rysslands agerande i Ukraina går ut på och kan leda till. Eftersom DNA-koden stretar emot.

Därför reagerade ETC som de gjorde mot Kajsa Ekis Ekman. Det visar på att Andreas Gustavsson är modig och sköter sitt jobb bra. Det ska han inte hånas och klandras för. Tvärtom. Och Ekman har rätt att ha sina åsikter. Men hon och hennes beundrare ska även ha modet att stå för konsekvenserna av dem.

LARS THULIN
lars.thulin@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Media

0 0kr