Land och namn och liv har stulits

Krönikor/Samhälle
”Malcolm X tog X:et i sitt namn för att understryka kopplingen till de slavar som skrev X istället för namn då de inte lärt sig skriva.” (Illustration: Pixabay.com)

Ett namn kan vara en bro till ett nytt liv, likväl som en avgrund som skiljer en från sitt ursprung, skriver Anna Sanvaresa. Tidigare har vi känt henne som Anna Jörgensdotter men nu har hon ett nytt efternamn konstruerat efter sina barns förnamn.

 

Malcolm X:s mamma hade fått sitt namn av sin morfar, en vit slavägare som våldtagit Malcolms mormor. Vad är ditt riktiga namn frågade vita mänskor Malcolm, som om det namn som skrivs in i födelseattesten nödvändigtvis är ens egna.

Ett namn kan vara en förpackning som någon annan valt åt en eller som pådyvlats en med våld, som med Malcolms mamma eller som en vän vars efternamn från mannen blev hennes under dödshot.

Mitt första efternamn Sjöberg kom från min farfars sida, från bönder som hängt sig och kvinnor vars barns namn skrevs in i kyrkoböcker som oäkta. När jag, tjugo år gammal, låg på psyket fick jag en glimt av min dittills frånvarande pappa och bytte namn till Jörgensdotter. Nu är jag 46 och undrar varför det namnet, med så mycket ägande i sig, suttit fast så länge.

Stöd Opulens - Prenumerera på Premium!

Opulens utkommer fem dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 29 kr i månaden eller 350 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.
På köpet får du tre månaders obegränsad och gratis tillgång till hela utbudet (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer från Draken Film.
PRENUMERERA HÄR!

 

Malcolm X hade rött hår som han ärvt från slavägaren som våldtog hans mormor. Hans pappa och flera farbröder mördades av Ku Klux Klan och klanen attackerade mamman när Malcolm låg i hennes mage. Senare hamnade mamman på mentalsjukhus, och Malcolm hamnade i droghandel tills han, genom utbildning och förebilder, kom in på en mindre destruktiv väg.

I det poddavsnitt av Revolutonary left radio där Malcolm X diskuteras upprepas frågan om vad det kunde ha blivit av honom om han inte mördats i så ung ålder. Innan mordet hade han tydligare börjat koppla ihop klass med rasism, vilket sedan fördjupades i Fred Hamptons arbete för att överbrygga rasgränser i kamp mot den vita herren (liknande transaktivisterna Sylvia Rivera och Marsha P Johnsons arbete med att förena utstötta i kamp mot trakasserier och polisvåld).

Det finns så många som tagits ifrån historien för tidigt, och vi fortsätter fråga för det är intressant: Vad hade hänt med världsrevolutionen om Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht fått fortsätta radikaliseras ihop? Om Fred Hampton inte blivit skjuten i sin säng av Chicagopolisen. Om inte punkstjärnan Mia Zapata blivit våldtagen och mördad. Om Marsha P Johnson fått leva. Eller Berta Cáceres med sin miljökamp. Eller alla ”häxor” och homosexuella som jagades som kättare, ofta för att ta stjäla deras land och status, och brändes på bål. Eller de mördade gaypersoner som inte ens räknades efter förintelsen.

På den anarkistiska bokmässan i Köpenhamn i augusti gick att köpa kort med orden: Grattis till ditt nya namn. Till de transpersoner som valt nya namn och som inte alltid får stöd och förståelse, varför det livsviktiga namnbytet ofta är förenat med stor smärta.

Ett namn kan vara en bro till ett nytt liv, likväl som en avgrund som skiljer en från sitt ursprung. Det som förenar dessa ytterligheter är ett samhällssystem som hindrar mänskor från att kräva sin frihet och sin sanna identitet.

Land och namn och liv har stulits och inte lämnats tillbaka. Kapitalismen vill bara ha mer, och medan den roffar åt sig så distanserar den oss från våra verkliga behov.

Jag tänker inte att jag förlorade tio år i missbruk och inlåst på institutioner, självskadebeteendet var inte en konstig nyck, det var en reaktion. Jag kunde inte ha varit nån annanstans, eller haft ett annat namn, för min kropp var inte fri att gå var den ville. Det finns ingen väg som är rak, rättvis, ödmjuk inför våra erfarenheter och förutsättningar, inte i kapitalismfascismen.

Land och namn och liv har stulits och inte lämnats tillbaka. Kapitalismen vill bara ha mer, och medan den roffar åt sig så distanserar den oss från våra verkliga behov och förstör våra liv.

Var hade vi varit idag om inte kapitalismen tagit över? Ingen kapitalism utan rasism, som statsvetaren Chuka Ejeckam säger i Rev left radio. Han pratar om hur vi vita västerlänningar envisas med att se tiden linjär. Men historien kan inte förvisas till ett ”då”, något överstökat och klart. Tiden existerar i flera lager, och det förgångna existerar samtidigt som nuet. Det krigas fortfarande mellan de som vill ackumulera sina vinster och de som vill behålla sina land, sina namn, inte kapas från sina rötter. Fascismen har inte kommit tillbaka, den har funnits sedan kristendomen inledde sina inkvisitioner, som handlade om pengar, makt, land.

Malcolm X pratade om hur den amerikanska drömmen för flertalet varit (är) en mardröm. Han tog X:et i sitt namn för att understryka kopplingen till de slavar som skrev X istället för namn då de inte lärt sig skriva och vars liv ägdes av någon annan. Han sköts ihjäl av en organisation han en gång varit en del av, men som han växte ur och började tycka annorlunda som.

Vi provar oss fram. Vi har ett ansvar att förändras, för att bjuda bättre motstånd mot de som försöker ta ifrån oss och våra barn rättigheter och frihet. Vi ser det tydligt i avvisningarna till Afghanistan. Om vi inte blundar eller vänder oss bort så ser vi det överallt. En afghansk ung man bytte namn för att lättare få jobb i Sverige, och för att känna sig som en del av det land han behöver tillhöra för att överleva. Han bemöttes med tre avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och måste gömma sig för att inte deporteras.

ANNA SANVARESA
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Anna Sanvaresa (fd. Jörgensdotter) är verksam som författare och frilansskribent men också engagerad i Asylkommittén och Joe Hillsällskapet i Gävle där hon bor. Debuterade 2002 med romanen Pappa Pralin och kom senast ut med romanen Solidärer som utspelar sig i Spanien och Gävle 1936-1939. Historienörd och skriver gärna om kvinnor och kamp genom historien.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen