TILLSATT. Jeanette Gustafsdotter har inte fått en smakstart som ny kulturminister, men det är för tidigt att säga vilken typ av politiker hon är: aktivisten, tjänstemannaministern, eller någonting helt annat?
Så har Sverige fått en ny kulturminister. I samband med att Magdalena Andersson valdes till statsminister och Miljöpartiet stormade ut ur kanslihusen har Socialdemokraterna återtagit kontrollen över Kulturdepartementet. Vi var många som höjde på ögonbrynen när det gamla Arbetarpartiet, som varit arkitekterna bakom det kulturpolitiska systemet och som åtminstone påstår sig värna kultur och bildning, lämnade kulturfrågorna åt sin oprövade koalitionspartner efter valet 2014.
Att Miljöpartiet valde att ta in en extern person som kulturminister var inte så förvånande för den som följt svensk kulturpolitik och således varit medveten om att partiet knappt utvecklat några ståndpunkter på området. Alice Bah Kuhnke kom från posten som generaldirektör för Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, tidigare Ungdomsstyrelsen.
Min tanke då var att MP hämtade in en tjänsteman för att man främst ville ha en chef för departementet, någon som kunde kulturbyråkratin. Jag hade fel: Bah Kuhnke var en aktivist, snarare än en byråkrat, hon lierade sig med de identitetspolitiska strömningar som låg i tiden och brydde sig föga om att låta reformerna föregås av några grundligare analyser.
Inte blev det bättre när partiet bestämde sig för att tillsätta en arbetsgrupp som skulle ta fram den kulturpolitik som MP dittills saknat. Betänkandet, “Kulturen, det fjärde välfärdsområdet” kritiserades från höger till vänster och begravdes snabbt. Åsa Linderborg på Aftonbladet beskrev innehållet som att Miljöpartiet ville göra kulturen till “en statlig uppfostringsanstalt”.
Med Amanda Lind upptäckte Miljöpartiet plötsligt principen om armlängds avstånd.
När jag 2017 summerade Bah Kuhnkes tid som kulturminister i en artikel blev rubriken “Elefanten i porslinsbutiken”. Efterträdaren Amanda Lind har haft en annan framtoning och intrycket har varit att hennes uppdrag i huvudsak gått ut på att sopa igen spåren efter sin föregångare. Med Amanda Lind upptäckte Miljöpartiet plötsligt principen om armlängds avstånd, som lyftes fram som någonting viktigt inom kulturpolitiken. Den statliga uppfostringsanstalt som partiet velat upprätta under den tidigare mandatperioden tonades ned i retoriken.
När Socialdemokraterna nu befriat sig från den miljöpartistiska tvångströjan hade man kunnat föreställa sig att de skulle vilja sätta en profilerad socialdemokrat att basa över Kulturdepartementet, för att understryka att kulturpolitiken blivit s-märkt igen. Externa bedömare spekulerade i att Lawen Redar, partiets kulturpolitiska talesperson och en av de ledande kulturpolitikerna idag, skulle vara aktuell för posten.
Att det inte blev den kulturpolitiska talespersonen är kanske inte så förvånande. Det är nästan aldrig den kulturpolitiska talespersonen som blir kulturminister. Däremot var det en smula oväntat att Andersson valde att göra precis som Miljöpartiet före henne och ta in en tjänsteman från kultursektorn som minister.
Jeanette Gustafssdotter kommer senast från posten som generaldirektör för Sveriges Museer och har dessförinnan varit VD för Tidningsutgivarna (TU). I rollen på TU gjorde hon sig bemärkt genom att kräva ett möte med Moderaternas partiledning efter att riksdagsmannen Hanif Bali delat en meme från humorsidan Mjölbypartiet, med Balis ansikte på en bild från datorspelet Call of Duty och texten “Hanif & DN at war”.
Gustafsdotter har ett förflutet som både journalist och jurist, men som politiker är hon ett oprövat kort, precis som Bah Kuhnke var när hon tillträdde. Var hennes partisympatier legat tidigare vet jag inte, men den röda partinålen på kavajslaget känns inte helt självklar. När hon intervjuades i SVT:s Agenda om yttrandefrihet lät hon fortfarande som en branschföreträdare, snarare än ett statsråd i regeringen.
Det återstår att se om Gustafsdotter kommer att slå in på den aktivistiska linje som Bah Kuhnke valde, eller om hon kommer att lyssna på de mer ideologiskt drivna kulturpolitiker som finns i hennes eget parti, som Redar i kulturutskottet. Är hon i första hand en socialdemokratisk politiker, en företrädare för kultursektorn, eller något annat?
Just vem en kulturminister anses företräda är en intressant fråga. Till skillnad från andra statsråd finns en särskild förväntan på just kulturministern att agera företrädare för kultursektorn. Det är knappast som att finansbranschen betraktar finansministern som sin företrädare, eller att advokater och domare anser sig företrädas av justitieministern.
Göranssons storhet låg inte i den politik han förde, utan i hans förmåga att tala stort om kulturens betydelse.
Kulturbranschens självbild av att vara en oppositionell motkraft falnar snabbt när en ny kulturminister utses. Den minister som inte stryker kulturarbetarna medhårs kritiseras för detta, den som gör det hyllas. Kanske säger det något om hur det i själva verket förhåller sig med det där armlängds avståndet egentligen. Eller så säger det något om vilken roll kulturministern egentligen har: att få kulturarbetarna att känna sig sedda.
Jag har förvånats över hur många gånger jag hört människor lyfta fram den gamle socialdemokraten Bengt Göransson som sin favorit på kulturministerposten (dock var han aldrig kulturminister, utan konsultativt statsråd på utbildningsdepartementet, med ansvar för kulturfrågorna). När jag frågat vilka reformer han genomfört har de som hyllat honom så gott som alltid blivit svaret skyldiga. Göranssons storhet låg inte i den politik han förde, utan i hans förmåga att tala stort om kulturens betydelse i samhället.
Jeanette Gustafsdotters första vecka på nya jobbet har inte inneburit en smakstart. Hon har kritiserats för att hon sagt att man ska se över gangsterrappens kopplingar till kriminalitet, och hon har retat upp idrottsrörelsen genom att hävda att det är mycket kriminalitet runt idrotten och därför bättre att idrottsfrågorna ligger under justitiedepartementet. Denna frispråkighet till trots tror jag att det är för tidigt att dra några slutsatser om Gustafsdotter som kulturminister.
larsanders.johansson@opulens.se
