RYSK HÖGTIDSDAG. Segerdagen i Ryssland den 9 maj har under de senaste decennierna utvecklats till en grundpelare i Putins regimbygge. Rolf Karlman reflekterar här bland annat över relationen mellan Finland och grannen i öster.
“En ryss är en ryss även om man steker honom i smör”
Underrubriken här ovan syftar på ett gammalt finskt ordspråk. Det ger också en bild av den komplicerade relationen mellan Finland och den stora grannen i öster.
Även president Niinistö har använt ett annat uttryck om grannen, i samband med Nato-anslutningen: ”kosacken tar det som inte sitter fast”.
Ytterligare ett annat uttryck. ”Tala om ryssen endast med sammanbitna tänder”.
När Finland efter kriget delvis styrdes av kontrollkommisionens sovjetiske generalen Zdanov ingick också i uppdraget att all russofobi i Finlands skulle rensas bort.
Även Nationalskalden Runebergs dikter ansågs vara var russofobiska och skulle tas bort från bibliotekens hyllor.
Den listige (rysktalande) president Paasikivi visade då upp ett stycke ur Fänrik Ståhls sägner där han i en dikt hyllar den ryske generalen Kulneff: ”Han som kysste och slog ihjäl med samma varma själ”.
Zdanov föll till föga och Runebergs böcker fick stå kvar på bibliotekens hyllor.
Ensos öde
En annan märklig historia avgjorde Ensos öde efter fortsättningskriget. Hur godtyckligt den nya gränsen kunde dras berättas i historien om ”Stalins finger”.
Enso och Imatra var och är tvillingstäder. Enso är som bekant ett känt företagsnamn. På 1940-talet var Enso en liten industristad som tillverkade papper.
En av de ryska officerarna ritade den nya frontlinjen med en penna på kartan. När han kom till Enso hade Stalin satt sitt finger i vägen. Officeren såg upp på Stalin som log. Den nya gränslinjen kom att gå runt Stalins finger. Därmed låg Enso i Ryssland. Invånarna evakuerades.
Staden heter numera Svetogorsk. I folkmun hos äldre finländare kallas staden fortfarande ”Stalins finger”. Innan Ukrainakriget bröt ut var det fredliga relationer mellan Imatra och Svetogorsk.
Det nya pappersbruket i Svetgorsk består av finska maskiner och installerades av finsk arbetskraft. Brandkåren i Imatra ryckte ut när detbrann i Svetgorsk. Bensinen var billigare i Ryssland än i Finland så dit åkte finländarna och tankade.
Komplikationer över gränsen
I hela Ryssland ända bort till Vladivostok är det väl känt att ryska kvinnor och barn förföljs i Finland. Så har ryska tv-program i mängd framställt situationen. En vårdnadstvist med diplomatiska komplikationer över gränsen mellan Finland och Ryssland trappades upp i och med en villkorlig fängelsedom för ett antal år sedan.
Pojken det handlade om var sex år. Pappan (vårdnadshavaren enligt finsk domstol), som är från Finland smugglade ut sitt barn från Ryssland i en finländsk diplomatbils bagageutrymme. Dessförinnan hade modern, som är rysk medborgare, rest med barnet från Finland till Ryssland utan att konsultera sin exman. Pappan hade alltså fått vårdnaden om barnet i finländsk domstol 2008.
Diplomatens agerande ledde till ryska protester. Diplomatbilar får enligt internationella överenskommelser inte genomsökas.
När Putin i egenskap av premiärminister besökte Finland hamnade finsk/ryska
vårdnadstvister på högsta nivå. Finländska domstolar och sociala myndigheter anklagades för
russofobi.
De ryska männen
En sak som förvånar många utländska betraktare är de ryska männen sätt att umgås. Under en båtresa från Tallinn kunde artikelförfattaren iakttaga det ryska brödraskapet på närmare håll. Fyra medelålders män höll ihop som ler och långhalm i och utanför baren. Ingenting kunde skilja dem åt.
Ryska män sägs vara obrottsligt solidariska mot varandra. Någon har påstått att de älskar varandra mer än sina kvinnor eftersom de under inga villkor kritiserar varandra. Ryska män försvarar varandra i vått och torrt. Även då de vet att deras kompis egentligen har fel. Vänskapen mellan män är någonting av det mest solida som finns i det ryska samhället. Har man en gång blivit vänner är man vänner för livet och hjälper varandra i nöd och lust. Det är en hederssak att ställa upp för sina kompisar. Att bedra sin fru är ingen stor synd, att svika sin vän är oförlåtligt.
Vänskapen mellan de ryska männen tar sådana uttryck som på andra håll skulle uppfattas som homosexuellt. Beröring mellan män är mycket naturligt. Det är fullt normalt att ryska karlar promenerar på gatan med armarna lindade om varandras axlar. Den manliga förtrogenheten kommer också fram i sättet att hälsa på varandra. Ryska män kramar och pussar varandra. Märkligt i detta homofoba land. Kvinnorna ägnar sig inte åt sådana ömhetsbetygelser.
Män som presenteras för varandra skakar hand. När de har blivit vänner skakar de antingen hand, pussar varandra på kinden eller omfamnar varandra. En rysk kvinna skakar sällan hand med någon överhuvudtaget. Blir hon presenterad för någon svara hon med en kort nick. Helt andra koder gäller. Kvinnorna skapar avstånd till varandra och främmande män. Relationen mellan ryska män är förtrolig från första början.
Ryska män är inte beroende av kvinnor – de är beroende av varandra. Det gäller i arbetslivet och karriären, vilket helt och hållet är männens arena. Titta på det nuvarande politiska ledarskapet. Kvinnorna är fortfarande i hög grad förvisade till hemmet
De ryska kvinnorna
Även om Ryssland är ett manssamhälle vinner kvinnorna i längden. Kvinnorna tar hand om det mesta samtidigt som de upprätthåller illusionen om att mannen är familjens överhuvud. En viktig orsak är sannolikt kvinnornas numerära överläge.
Eftersom männen dör tidigare ( i genomsnitt vid 59 års ålder) finns det betydligt fler kvinnor än män i Ryssland. Och bland de återstående männen är det inte lätt att hitta någon som inte är alkoholist, förvärvsarbetar och inte är gift. Ryssland har ett överskott på vackra, utbildade, dugliga kvinnor och ett underskott på nyktra förvärvsarbetande män.
Som en rysk kvinna uttryckte det ”Antingen är de alkoholiserade, arbetslösa eller gifta. Vi har inte tillräckligt med normala karlar i det här landet.”
När en kvinna lyckats hitta en ”normal man” gäller det att ständigt bevaka honom. En annan rysk kvinna konstaterade ”Män är som barn. Så fort de lämnas ensamma hittar de en annan kvinna.”
Män och kvinnors beteende skiljer sig också i det traditionella ryska sommarstugelivet. Datjan är de ryska männens värld. Här får de vara sig själva. Mannen pysslar och ordnar med sitt
skrotupplag och är mycket lycklig.
Han mekar med den gamla bilen och det halvfärdiga växthuset. Däremellan dricker han en kopp te eller en rjumotjka (ett litet kristallglas) vodka med de andra männen i området.
Kvinnan är ofta kvar i stan för att shoppa eller åker med väninnorna på en resa till södern. Många ryska män har inga sådana behov. Han sätter sig i sin gamla Volga och åker ut till Datjan och börja pyssla för sig själv – tyst, koncentrerad och lycklig. När han vill ha sällskap söker han upp några kompisar och börjar fiska i närmaste vattendrag. Det är inte själva fisket som är huvudsaken utan umgänget med kompisarna.
Men för att avslutningsvis återgå till den komplicerade relationen mellan Finland och Ryssland. Den långa gränsen är en realitet. Sankt Petersburg har lika många invånare som hela Finland. Många gränsstäder (Lappenranta, Imatra ) har varit beroende av den ryska turismen.
På något sätt är ländernas öden beroende av varandra vilket speglas i sorgekorset öster om Sordavala.
info@opulens.se
