HUMOR & POLITIK. Kristian Mandin berättar här om sitt projekt Modersmålspolisen. Han ställer också en viktig fråga: Är humor en bra metod för att bemöta fascism?
”Hjälp oss få bort denna kunniga,svamlande,livsfarliga ”människa” från politiken o hjälp honom till rehabilitering,, nä förresten,, lås in honom!”
Jag satt på ett Pågatåg påväg från Malmö när jag läste kommentaren på Sverigedemokraternas Facebook-sida. Det var tydligt att skribenten var riktigt förbannad på statsministern och uttryckte detta på jättedålig svenska.
Av orsak jag inte minns svarade jag:
“Kom igen X! Först skiljetecken och sedan mellanslag. Aldrig två kommatecken efter varandra. Du använder ju det svenska språket så dåligt att man nästan kan tro att du inte är en ”riktig” svensk. Skärpning X! Hedra det svenska språket! P.S. Generöst att du ändå tycker Löven är kunnig men ändå förstår jag inte varför du vill låsa in honom, jag trodde vi levde i ett kunskapssamhälle.”
(Observera att jag själv stavade fel till Löfven och att min egen kommentar kanske inte var så värst elegant formulerad.)
Jag skärmdumpade konversationen och delade den på min Facebook.
Sedan föreslog min fru att jag skulle starta en Facebook-grupp med liknande konversationer så det gjorde jag. Svenska mot invandrare — SMI.
Så uppstod Modersmålspolisen
Namnet skavde lite så när någon anklagade mig för att vara ”Modersmålspolis” bytte jag till just Modersmålspolisen.
Tillväxten var brutal. Efter någon månad hade jag över tusen följare och jag ägnade allt mer tid åt att leta upp idiotiska och illa skrivna kommentarer som jag kunde mästra.
Jag utvecklade en form, inledde nästan alltid på ungefär samma sätt: ”Hej X, jag har tagit som uppgift att kontrollera efterlevnaden av svenska skriv- och språkregler här på Sverigedemokraternas Facebook, din kommentar lever inte upp till kraven.” Därefter gick jag igenom kommentarens språkliga och ofta logiska brister.
Att jag tagit som uppgift att kontrollera skriv- och språkregler var helt sant, dock hade jag inte fått uppdraget av partiet, vilket många av SD:s anhängare tog för givet. Någon skrev:
”… vädjar att du får kicken från denna post omgående!!!”
Och:
”Satan vad pinsamt! Jävlar vad SD kommer förlora röster om du ska sitta å tillrättavisa folk i språket! Pinsamt drag av ett annars bra parti!”
SD lät mig hållas
Men SD:s socialamedier-avdelning lät mig hållas. Visserligen raderade de mina kommentarer så fort de hann men ingen blockering. Jag tror faktiskt att de tyckte kommentarerna var lite roliga.
Och det fanns mycket att kommentera, den språkliga torftigheten var ofta bottenlös. Flera av de som skrev måste ha stängt av autokorrekt-funktionen på telefonen, för hur får man annars till:
”fångsrsksllbsraifängelse”
Många av skribenterna hade definitivt inte klarat de språkkrav de själva ansåg vara ett måste för att få jobba inom vården.
Något som flitigt debatterades:
”Det skulle vara ett anställnings krav i Sverige inte anställning om du inte kan svenska. Samma sak skulle det vara att starta ett företag na ska kunna svenska och övrigt på grundskolenivå betyg”
Och:
”Både prata, läsa skriva på Svenska! och förstå svenska ord!”
Även inom skolfrågor gick debattens vågor höga. SD är ju ett parti vars politik bygger på att man helt enkelt ska skärpa sig, följa regler och traditioner och som också vill ha en hård skola med tydliga krav, något partiets anhängare höll med om:
”Ungen ska vara glad att jag inte är lärare ! Återinför 50 60 tals ordnings regler och bestraffningar! Samt inför ordning och uppförande i betyget igen !!!”
Men kommentaren visade tyvärr bara att den gamla skolan, den skribenten gått i, knappast var så värst bra heller.
Även kunskaperna i matematik var det illa med:
”Jag säger bara två ord fy fan, vilket pack.”
SD blockade till slut Modersmålspolisen
Månaderna gick, följarskaran var uppe i 1 800 men en morgon kunde jag inte hitta SD:s Facebook-konto. Nu hade jag blivit blockad.
Och det var efter att jag fört en saklig diskussion med en ung kille som trodde att allt var invandrarnas fel.
Där gick tydligen gränsen för SD. Raljerande med folks undermåliga texter var okej, men en vettig diskussion, då fick de nog.
Jag gjorde några tafatta försök med andra konton i andra namn men det kändes inte rätt.
Så Modersmålspolisen lades ner.
Några reflektioner
Efteråt har jag funderat på vad som hände och på mitt eget agerande. Sanningen är att jag predikade för de redan frälsta och att det var mer en egotripp där jag gjorde mig lustig på andras bekostnad än en effektiv politisk handling.
Jag har också funderat på varför de där SD-anhängarna skrev så dåligt som de gjorde. Utöver det faktum att många har svårt att stava tror jag också det är en form av aktivt motstånd. Människor som gått genom skolan med usla betyg i svenska och aldrig vågat uttrycka sig i text hittar plötsligen en arena där de kan skriva vad de vill och framför allt hur de vill.
Det blir ett långfinger till deras gamla svensklärare som pratade om så värdelösa saker som verb och pluskvamperfekt och en provokation mot alla plugghästar som tycker det är viktigt att inte skriva fem kommatecken i rad, att inleda ny mening med stor bokstav och vet att ordet ”inkompetent” inte stavas ”inkompitent”.
Är humor en bra metod för att bemöta fascism?
Men den centrala frågan är om humor är en bra metod för att bemöta fascism (Jo, många kommentarer på SD:s Facebooksida kryssar i samtliga fascism-rutor, kolla själv om du är tveksam).
Jag säger som Jimmie Åkesson: Jag vet faktiskt inte.
I USA sitter just nu den president som det skämtats mest om av alla presidenter.
Och det har inte bitit.
Kraften i populismen kommer ofta ur en känsla av utanförskap och då är det kontraproduktivt att utestänga och skratta åt de som lockas av den.
De som skrev på SD:s Facebook gjorde ju det för att de tyckte något. Visserligen tyckte de, i alla fall enligt mig, fel och de hade kanske fått sina åsikter för att de matats med lögnaktig propaganda.
Men man ska ta folk på allvar.
Och det är kanske det företrädarna för de gamla svenska partierna glömt att göra. De borde läsa vad SD:s anhängare försöker uttrycka och bemöta det.
Men jag försvarar ändå Modersmålspolisen för när det mesta annat provats, argument, logik, solidaritet och humanism kanske bara det mest mänskliga av allt återstår — ett gapskratt.
info@opulens.se
