Antika myter i samtidskonsten

Krönikor/Kultur
Collage: C Altgård / Opulens

MÄNSKLIGHET. De antika myterna lever och frodas än idag i olika skepnader. Men det är inte i första hand för att de beskriver perfekta hjältar och fantastiska hjältedåd som vi fascineras av dem, utan för att de i många fall skildrar mänskliga egenskaper, skriver Mathias Jansson.

 

Varför återkommer vi ständigt till de antika myterna i samtidens kultur? Referenser till Ikaros, Oidipus, Antigone och andra karaktärer dyker med jämna mellanrum upp i konst, litteratur och film. Vad kan dessa tusenåriga gamla myter säga oss moderna upplysta människor?

På Nationalmuseum visar man fram till mitten av maj utställningen Inspiration – Iconic Works där samtida konstnärer har tolkat klassiska ikoniska konstverk. Sara Masügers har tolkat den antika skulpturen av Laokoongruppen där hon använt sin egen kvinnliga kropp som form för att ersätta de antika manliga idealiserade kropparna i skulpturen. Laokoon försökte varna trojanerna från att ta in trähästen i staden men straffades av gudarna genom att han och hans söner överfölls och dödades av två stora ormar.

Konstnären Yinka Shonibare har skapat fyra olika varianter på Caravaggios kända målning av Medusas huvud, fyra människotyper som representerar olika världsdelar. Medusa var en av de tre Gorgonerna vars hår bestod av ormar och vars blick förstenade människor. Hjälten Perseus lyckades hugga huvudet av Medusa och oskadliggöra henne.

I Mark Karasicks vägginstallation Navigatören ser vi hur en människa med vingar stiger upp mot himlen. Man kommer att tänka på Ikaros-myten. Ikaros som flydde från labyrinten med hjälp av ett par vingar av vax som smälte när han flög för nära solen. För finns det något gemensamt bland alla dessa antika myter så är det att det sällan går så jättebra för hjältarna och hjältinnorna.

Det är kanske därför som vi fortfarande uppskattar dem? För även om allt verkar gå bra med jobb och familj och vi stiger i karriären så kan man ge sig tusan på att man blir utbränd och störtar som Ikaros rakt ner i sängen. Eller när man som Laokoon försöker avslöja en felaktighet på jobbet som borde rättas till, men istället för att få beröm och bli befordrad blir straffad för att man säger sanningen.

Det finns flera exempel på aktuella utställningar där de antika myterna har fått en samtida dräkt. På Glyptoteket i Köpenhamn visade man i början av året Tacita Deans film Antigone. Antigone var dotter till Kung Oidipus och blev hans ledsagare efter att han blivit blind. Antigone beskrivs ofta som en modig och principfast kvinna som hellre gick i döden än bröt sina principer. Antigone är också namnet på konstnärens äldre syster.

Under hösten 2019 kunde man se Grada Kilombas filmtrilogi Illusions på Bildmuseet i Umeå som tog upp myterna kring Narcissus och Echo, Oidipus och Antigone. Konstnären hade omtolkat myterna och använt dem för att berätta om kolonial historia och mänskliga rättigheter i vår samtid.

Det finns många fler exempel på samtida konst inspirerad av antika myter. 2018 publicerade bokförlaget Phaidon boken Flying Too Close to the Sun: Myths in Art from Classical to Contemporary där man kan hitta konstnärer som Tracey Emin, Yayoi Kusama, och Bruce Nauman. Här berättas om hur Chris Burden 1973 gjorde en performance kring Ikaros-myten. Två glasskivor(vingar) dränktes i bensin och tändes på. När Burden hastigt reste sig föll glasvingarna från hans axlar och krossades brinnande mot golvet, precis som när Ikaros störtade ner i havet. Ett annat exempel som fanns med i boken var den holländska fotografen Rineke Dijkstra som är mest känd för sina strandporträtt av barn och ungdomar. Bland hennes många strandbilder kan man hitta fotografier som påminner om Venus i Botticellis målning Venus födelse.

Men även om de antika myterna lever kvar och omtolkas i samtidskonsten är det kanske främst genom populärkulturen som de fortfarande når den breda allmänheten. För är dagens superhjältar något annat än moderniserade myter om antikens hjältar och gudar? Den mörka, mystiska Batman som bor i underjorden med en flod som slingrar sig igenom hans grotta, är det inte underjordens härskare Hades? Och Superman som härskar över himlen, med överjordiska krafter och sina röntgenstrålar, är det inte Zeus med sina blixtar som härskar över himlen? Och Flash, som rör sig med blixtens hastighet, är det inte Hermes, gudarnas snabba budbärare med sina bevingade sandaler? Och Hulken är det inte hjälten Herkules, som inte kan tygla sitt humör utan i vredesutbrott slår sönder allt i sin väg?

De antika myterna lever och frodas än idag i olika skepnader och sammanhang. Men det är inte i första hand för att de beskriver perfekta hjältar och fantastiska hjältedåd som vi fascineras av dem, utan för att de i många fall skildrar mänskliga egenskaper och berättar om våra tillkortakommanden och brister.

MATHIAS JANSSON

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen