KULTURLIVET. Det ser ut att råda fritt fall för kulturen i Sverige just nu. Ni kan historien – först kom pandemin, sedan inflationen, en kulturfientlig regering åtföljt av drastiskt minskade anslag och så vidare. Även kultursidorna tycks ha slutat intressera sig för de sköna konsterna. På Expressens kultursida ägnar någon 4 376 tecken åt att sörja sin döda katt medan en annan ältar sitt ex (i Aftonbladet). Och när något så smalt som poesi för ovanlighetens skull lyfts fram och debatteras blir det mest genant. I decennier har kritikerna oroat sig över att de unga inte längre läser poesi. Sedan kommer ett gäng unga poeter som uppenbarligen når denna målgrupp och genast står vi inför ett större problem, om man ska tro den senaste tidens kulturdebatt. Hör och häpna: de tar plats! För det är ju något av en oskriven regel att poeter inte får synas. Ju färre läsare desto bättre. Att ungdomen inte lär sig!
Dystert läge. Men än finns det hopp! Edgar Lee Masters Spoon River (1915) – en av de verkligt stora diktsamlingarna i modern tid – återutgavs nyligen på Modernista, i översättning av Thomas Warburton, efter att inte funnits i handeln på drygt 35 år. I höst gör en av våra främsta och mest lästa poeter – Bruno K Öijer – comeback. I september släpps diktsamlingen Växla ringar med mörkret (W&W) åtföljd av en rad uppläsningar på stora scener runtom i landet. I november introduceras dessutom den ungerska multikonstnären Katalin Ladik för första gången på allvar i Norden med en stor utställning på Moderna museet.
Nyligen fick man nypa sig i armen över kommersiella TV4:s val att sända hela konserter från Way out west, live dessutom. En fin gest till alla som inte hade möjlighet att uppleva artister som Jack White eller PJ Harvey på plats. Båda i sitt esse dessutom! Det såg ut som att albumaktuella Jack White skulle spela sig blodig på gitarrsträngarna medan PJ Harveys närvaro lyckades tränga genom rutan. Konserterna finns tillgängliga att streama gratis ännu ett tag till.
ERIK BOVIN
