Katalonien en frihetlig inspirationskälla

Krönikor/Samhälle.
Illustration: C Altgård / Opulens.

ÖPPENHET. Man kan fråga sig, vad Katalonien som EU-land skulle betyda för unionen. I mina ögon skulle det betyda att unionen får ett nytt land som påminner om när Europa är som bäst. Ett område som välkomnar flyktingar och kännetecknas av öppenhet, skriver Vladan Lausevic.

 

I grunden ogillar jag folkomröstningar om territorier. Mest beror det på min personliga historia, från Jugoslavien, men också för att folkomröstningar för det mesta inte handlar om hur människor tänker. Det är svårt att vara rationell i situationer som upplevs som hotfulla. Även om vi inte tillfrågas om våra känslor på röstsedeln är valet och ens beslut primärt påverkat av emotioner. När individen förväntas rösta om stat/land/nation slutar det sällan med att processen blir lugn och fredlig. Istället baseras politisk kommunikation i högre grad på primitiva berättelser om ett ”gemensamt öde”, mytbaserad nationalistisk samhällssyn som leder till att vänner och familjer utsätts  för splittring. De senaste exemplen i Ukrainas regioner runt Donetsk  och Luhansk visar också hur politiker i kombination med folkomröstningen legitimerar sin makt genom våld, maktmissbruk och korruption.

Samtidigt känner jag att det finns undantag som man kan acceptera. Europeiska Unionen brukar beskrivas som en union av nationalstater men unionen utgör i sig ett möjligt alternativ till staten. Inte minst för lokala regeringar som i London som söker mer suveränitet i frågor om finanser och migration samt för regioner där många vill se nya statsbildningar. Som federalist är jag öppen för nya territoriella enheter och styren så länge den europeiska liberaldemokratiska konstitutionalismen liksom FN-stadgan och individens mänskliga rättigheter följs och respekteras. Därför finns inga principiella problem med att exempelvis Skottland eller Katalonien skulle kunna bli självständiga EU-länder.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

 

När jag under mitten av september besökte Barcelona för att vara med på ett event om europeisk basinkomstpolicy försökte jag också att känna av vad ett eventuellt självständigt Katalonien skulle betyda för mig som individ och EU-medborgare. Polariseringen under 2017-2018 har varit stark och verbalt våldsam. Många minns de dramatiska bilderna som visar hur spanska federala polisen agerar gentemot demonstranter. I Barcelona pågår en sorts flaggtävling där grannar har olika flaggor på sina balkonger för att markera om man stödjer Spanien eller Katalonien. När jag pratar med taxichauffören som berättar att ”kastilianska och katalanska communityn” är i konflikt med varandra börjar jag tänka på kravallerna i Bangalore, kannadigas och tamiler, Indien som på gott och ont påminner om Europa när det kommer till identifikation och mångfald.

Man kan också fråga sig, vad skulle Katalonien som EU-land betyda för unionen. I mina ögon skulle det betyda att unionen får ett nytt land som påminner om när Europa är som bäst. Ett område som välkomnar flyktingar och kännetecknas av ekonomisk öppenhet. Ett ställe där individen kan röka cannabis som klubbmedlem i särskilda barer samt odla egna cannabisväxter hemma. En av de regioner som har en progressiv policy för klimatomställning genom bland annat grönare transporter för att minska utsläppen radikalt innan 2050. Där djurplågerilagar även omfattar tjurfäktningsförbud. Där polismyndigheten vägrar att använda våld mot befolkningen förutom när individens frihet ska skyddas. Gator och torg där människor är öppna med sina livsstilar och sexuella identiteter eftersom friheter och rättigheter garanteras. Kortfattat kan jag säga att för mig skulle det betyda ett öppet, pluralistiskt och liberalt samhälle.

I dessa tider, inför Europaparlamentsvalet, när fler politiska aktörer har anammat en traditionalistisk, auktoritär och nationalistisk (TAN) syn på människan och samhället kan Katalonien trots sina identitetsproblem fortfarande vara en inspirationskälla. För den politiska utvecklingen i unionen handlar inte bara om vänster-höger och ekonomiska konflikter mellan ländernas regeringar utan även om synen på sociala, kulturella och identitetsfrågor. Inte minst när det kommer till migration och rörlighet. För att EU ska lyckas hantera sina problem och utmaningar inför framtiden kommer regioner präglade av en grön, alternativ, och liberal (GAL) samhällsatmosfär att vara av avgörande betydelse.

VLADAN LAUSEVIC
vladan.lausevic@opulens.se

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Vladan Lausevic

Vladan Lausevic är stockholmare och aktiv som skribent, liberal debattör och aktivist med intresse för såväl mjuka som hårda politiska frågor. I bagaget har en examen i historia och Europastudier. Vladans motto: “Jag har ingen identitet, jag har bara identiteter”.

Det senaste från Krönikor

0 0kr