Jag tänkte här försöka slå en bro mellan hög- och populärkultur. Mellan en roman av Nobelpristagare och en smäktande mycket romantisk eskapistisk schlagersångerska.
Heinrich Bölls roman “Ungdomens bröd” är en av hans mer lättsamma romantiska böcker. Feelgood är det dock då rakt inte. Boken innehåller många starka tidsmarkörer och kan säkert tilltala vintagefantasten. Utgiven 1955 skildrar den ett land som sakta tar sig upp ur misär och umbäranden. Räknar man in båda världskrigen och Weimartidens kaos och inflation så har vi ett folk som gått i runt 30 års umbäranden.
Så vem kan klandra dem för att som i romanen glädjas åt nybakat franskbröd och tvättmaskiner som krånglar men i alla fall är tvättmaskiner? Och vem kan vara surmagad nog att med historien i bakhuvudet beskylla schlagerdrottningen Gitta Lind för att vara orealistiskt romantisk?
Här står Gitta Lind som ett praktexemplar av en go’ och glad hemmafru. Det finns livsmedel i butikerna igen. Hon har dukat upp för två och tänt ljus. Hennes visor handlar om månsken och fontäner i Rom och höviskt uppvaktande kärlek. Klart att det slog an en sträng hos ett folk som varit fångna i sitt eget land ett drygt decennium och ätit kålsoppa till dess att magen vred sig av vämjelse.
Året 1956 gick första Eurovisionsschlagerfestivalen av stapeln och det är värt att betänka att det gjordes under ett banér av stora ord som förbrödring och internationalism. Det är värt att tänka på nu när Eurovisionen snarare blivit ett forum för positionerande nationalism och subtila politiska tjuvnyp. Ja, jag märker att jag mer pratar om annat än själva musiken, men detta är musik som hjärnan inte behöver befatta sig med. Tysk 50-tals-schlager är och förblir något helt för hjärtat; både lättsam och samtidigt historiskt viktig för ett land som reste sig ur historiens värsta mörker. Då hjälper en trudelutt om Italien och romantik på traven.
jesper.nordstrom@opulens.se
