RETRO. Jesper Nordström inleder året med att uppmärksamma en bortglömd genre.
Vi måste prata om turkisk skogshuggardisco nu. Det är en sorgligt bortglömd kulturform. En minst lika viktig hörnsten i samhället som Mjölbys Porslinsrävsmuseum. Låt oss studera texten så vi kommer kulturyttringen riktigt in på livet.
Första stroferna kommer här. För att se resten får ni klicka här!
“Down in the forest, near a village
Lived the man called ‘Nick The Chopper’
Chopping woods his game and making money
Caring no for trees, he blindly chops on
Never to be married, he never washes
He never went to school,
Nick the chopper
Chopping woods his game and gettin money
He doesn’t care for life
even for a friend now.
He’s a dirty old man Nick the chopper
He’s a dirty old man Nick the chopper
We are gonna kill you, Nick the chopper
Stundle you with branches
Nick the chopper.”
Känner vi inte den riktigt tjo-å-tjimmiga frejdigheten i det? Att det här är något som hade passat på “Allsång på skansen”? Låten hör ni här!
Baris Manco – mannen bakom detta mästerverk – hade en sällan skådad särställning inom turkiskt musik- och nöjesliv och verkar ha excellerat i snart sagt alla genrer; musik, frågesport, barnprogram. Boende en tid i Frankrike där han spelade ganska konventionell beat-pop blev han sedermera en förgrundsgestalt i genren “anatolian rock” där mellanösterns folkmusikinstrument och helt annan stämning integrerades i västlig rock och pop.
Som om inte detta var nog lärde han sig teckenspråk för att hörselskadade barn skulle kunna få egna program i etern och var med i såpoperor med musikinslag, något vi svenska sällan ser men som i likhet med Bollywood i Indien är vanligt i Turkiet.
Så var det ju också detta med hans hårfagra inte helt oattraktiva framtoning. Hans tidiga bortgång resulterade i en begravning värdig en omtyckt statsman och föranledde trafikkaos och en omfattande landssorg.
Ibland saknar jag sådan flamboyans i vårt eget mellanmjölksland.
jesper.nordstrom@opulens.se
