VINYL. Det är åter dax för veckans vax! Jesper Nordström minns sin tid som student i Lund och berättar om en återupprättad tjeckisk musiktradition.
Någon gång på stenåldern – det vill säga innan internet fanns – deltog jag i en väldigt dammig och rödvinsdoftande kurs vid universitetet i Lund. Kursen benämndes ”tjeckisk kultur och idéhistoria”. Att jag sökt mig dit kanske kan ses om ett slags botgöring för en blöt helg i Prag där jag och mitt ressällskap ansåg att Staropramen och Pilsner Urquell, var de enda tjeckiska kulturprodukterna värda att studera.
Men efterhand som vår föreläsare, en tankspridd, grå eminens, la ut texten växte kursen till antagligen det mest intressanta, utöver lärarprogrammet, som jag har studerat. Nå, jag drog redan där slutsatsen som sedan blivit ett slags lag i min syn på historia: att unga nationer ofta är sugna på att visa att de ”hänger med” och tar upp äldre länders tradition. Vi kan bara se på hur Gustav Vasa en gång i tiden direkt lät den italienska renässansen prägla Sverige.
Men i det här fallet handlar det om hur det i Prag växte fram en cabaret- och varietétradition som inte stod Berlin eller Paris efter. Den musik som spelades in var ofta utgiven på skivetiketten Ultraphon. Ett skivbolag som var det första att även tillverka grammofoner och var före sin tid i fråga om design och teknik, då de övergav det typiska trattgrammofonutseendet.
Tjeckien i likhet med Polen är ett land som drabbats av ockupationer och diktaturer från alla håll och efter kommunismens fall kom en våg av nyutgåvor som speglade den inhemska musiktraditionen, som här To Bylo Osvobozené Divadlo 2 (”den fria teatern).
Bland namnen märks främst och Jiri Voskovec och Jan Werich – oftast bara ”v+w” – Centraleuropas Helan och Halvan, vars humor ofta byggde på en motsättning. Den krassa realisten ställd mot den världsfrånvända idealisten, som duon Don Quijote och Sancho Panza.
Att samlingen sträcker sig till 1938 är signifikativt då Tjeckoslovakien därefter kastades in i historiskt och kulturellt mörker genom Münchenavtalet. Och sorgligt nog får man säga att denna kultur i stor utsträckning blev ett offer för Förintelsen, då den grundats i en judisk musiktradition. På 1990-talet kom det som sagt en upprättelse genom en våg av vinyler som dokumenterade denna era. Det faktum att de behållit knastret och den dåliga ljudkvalitén från stenkakorna är i mitt tycke bara ytterligare charmigt.
jesper.nordstrom@opulens.se
