Jazz att njuta av i vårsolen

Musik/Kultur
Maria Kvist.

JAZZ. Maria Kvists nya album präglas av en avspänd lätthet och en lekfull mjukhet. Till detta kommer en mera handgriplig och rationellt teknisk skicklighet, bredvid en utpräglad känsla för det vackra och medvetenhet om det smakfulla, skriver Bo Bjelvehammar.

 

 

Shadows and Rain av Maria Kvist
Do Music Records

Det är nu i denna tid inte tal om skuggor och regnstänk, varje dag utforskar vi förändringar och glidningar i naturen, ljuset styr och ställer, vi ser vintergäck, snödroppar, krokusklungor och energiskt spanar vi på växtplatser för tussilago och blåsippor. Det är väl framför allt blåsipporna, som är efterlängtade, de sticker fram i små högar av gamla löv och nedfallna kvistar och grenar, jag märker nu att de finns på platser, som jag inte annars ägnar ett dugg av uppmärksamhet. De är oväntade och efterlängtade, plötsligt står de där, med sina himmelsblå hylleblad.

Nu ska detta inte handla om våren, utan om Maria Kvists fjärde album Shadows and Rain med i huvudsak nyskrivna alster av Maria Kvist, bredvid väl arrangerade evergreens. Det är en slagkraftig kvartett med Maria Kvist, som bidrar med kraftfullt pianospel och med sång, och Linus Kåse på saxofon, Robert Erlandsson på bas samt Isak Andersson på trummor.

Till detta kommer två utsökta gästspel av Ann-Sofi Söderqvist på flygelhorn och Filip Jers på munspel. Filip Jers är född i Lund och uppväxt i Höör, mitt i Skåne. Jers arbetar på jazzklubbar och festivaler över hela världen och han visar upp en enkelhet och en lekfullhet i sitt förhållande till musiken. Filip Jers har en masterexamen i munspel, ofta nämns ordet virtuos i samband med hans namn.

Ann-Sofi Söderqvist är kompositör, musiker och pedagog. Hennes instrument är trumpet och flygelhorn. Hon driver även ett storband, ASJO, och är just känd för storartade arrangemang och kompositioner för storband.

Det rör sig alltså om två gästinhopp av mycket god kvalitet.

Maria Kvists kvartett är även den av mycket god kvalitet. Det individuella instrumentet ges ett stort utrymme. Bredvid det växer ett kollektivt, melodiskt och rytmiskt uttryck fram.

Allt har en stark bas i jazzen, med starka influenser från lyrik och med uppfriskande stänk av naturens urkrafter. Det finns många individuella prestationer att lyfta fram, jag tänker på Linus Kåses stärkande och smeksamma saxofon på spåret ”Vila vid ett vatten”. Det går att känna stämningen, att se platsen och vara närvarande. Rytmiken, rörelserna och upprepningarna och de suggestiva pauseringarna.

En zetterlundsk sångton i det nakna och det spröda får mig att känna igen en mildhet och en värme, som vittnar om kärlek till musiken. Ja, rentav talar denna ton om en passion.

När jag begrundar kvartettens samspel, märker jag den stora känslighet och uppmärksamhet musikerna uppvisar gentemot varandra. I detta finns en avspänd lätthet och en lekfull mjukhet. Till detta kommer en mera handgriplig och rationellt teknisk skicklighet, bredvid en utpräglad känsla för det vackra och medvetenhet om det smakfulla.

BO BJELVEHAMMAR
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Kultur

Gå till Toppen