DRÖMSKT. När Bo Bjelvehammar lyssnar till det nya albumet med Joel Lyssarides trio så kommer han att tänka på fjärilar. Det är drömsk och vacker musik, konstaterar han.
Dreamer av Joel Lyssarides trio
Prophone Records
En dröm är en tillvaro bortom verkligheten, att en kortare eller längre tid förlora sig i fantasier eller att bygga upp ett torn med en stark önskan eller frammana nya synbilder. Det kan även beskrivas på ett annat sätt, som av Tomas Tranströmer:
Uppvaknandet är ett fallskärmshopp
från drömmen.
I flödet och i Joel Lyssarides kompositioner, finns det både drömska och synnerligen vackra stråk, samtliga spår på skivan utom två är signerade Joel Lyssarides. Men det är i samverkan med medmusikerna som albumet, som är det första, närmar sig världsklass. Alltså med Niklas Fernqvist på bas, Rasmus Svensson Blixt på trummor och Joel själv på piano.
Det är ett album med variationer och känslosvall, från ett vaggande lugn, till en intensitet, som håller fast och berör lyssnaren. Det är lätt att fastna i en metafor med fjärilsfladder, oftast år det njutbart och sammanhållet, ibland är de oemotståndligt, men på ett snabbt och förgängligt sätt.
Joel Lyssarides är en eklektiker, han är ingen gränsridare, influenser finns både från klassisk musik, jazz, folkmusik, blues och flamenco. Det går att ena stunden tänka på en tangokung, för att en stund senare påminnas om Esbjörn Svenssons trio och Bobo Stenson.
Den breda musikaliska blicken gör skivan storstilad.
bobjelvehammar@opulens.se
