KLASSISKT. Björn Gustavsson har lyssnat på en rad nya album med klassisk musik. Däribland ett som fokuserar på Rachmaninovs sakrala musik och ett med uppsluppna Vivalditolkningar som har en rockig energi.
Delius & Smyth. Villiers quartet. Naxos 2022
Double concertos for bass instruments. Rick Stotijn m.fl samt Camerata RCO. Bis 2022
Finnish impressions. Terhi Dostal, piano. Alba records 2022
Mystery of time. Prague radio symphony orchestra, Miroslav Sekera piano. Supraphon 2022
Neun deutsche Arien. Ellika Wünsch, sopran, Raul Teo Arias, violin, Johann-Sebastian Sommer, violoncell, Bernhard Wünsch, klaviatur. Hänssler classic 2022
Nocturne, Rachmaninov vespers. La tempete plus solister. Alpha 2022
The wonderful world of Nino Rota. David Sautter, gitarr, Murat Cevik, flöjt. Suisa 2022
Villiers-kvartetten ger sig på ”Delius & Smyth. Villiers quartet” känsligt hän den drömskt bortomjordiska e-mollkvartetten av Ethel Smyth (1858—1944) – vars tonspråk starkt påminner om Fredrick Delius, här representerad med sin kvartett i c-moll från 1888. Delius – inspirerad av alltifrån Skandinaviens vildmarker till Frankrikes landsbygd och Floridas apelsinodlingar – är en senromantiker av sensiblaste slag. Ungefär Ekelunds poesi transponerad till musik.
Härlig stuns, studs och uppsluppet musikanteri bjuds i skivan Double concertos for bass instruments med basisten Rick Stojin och medmusiker . Inlevelsefullt men ändå utan säkerhetsbälten och i smått vild glädje – särskilt i Vivalditolkningarna, som är skivans verkliga höjdpunkter. Här finns den där rockiga energin som så många moderna uttolkare finner i just barockmusiken. Ett mer sammanhållet program skulle dock ha gynnat skivan.
Mer introvert och klangbaserat är albumet Finnish impressions, där Terhi Dostal tolkar en rad finländska pianoverk, både nyskrivna och äldre. Centralmassivet i denna breda palett är dock sex impromptus och två rondinos av Jean Sibelius, alltsammans inbäddat i en lyrisk ton som i sin expressvitet ofta ljuder i kontinental snarare än nationalromantisk anda.
Skivan Mystery of time håller vad den lovar: musiken är mystisk, dunkel, spännande. Miroslav Kabelecs orkesterverk, här med Prags radiosymfoniker, glider fram i den ganska typiska modernismfåra som präglade mitten av det förra århundradet. Både i titelverket och exempelvis ”Metamorphoses” återkommer ett tonspråk som är komplext, bullrigt, ganska abstrakt – men ger man sig tid: mitt i allt små gläntor av renaste poesi.
Sopranen Eilika Wünsch, tillsammans med tre musiker, tolkar nio Händelarior på Neun deutsche Arien. Just detta nedskruvade, kammarmusikaliska format kastar nytt ljus över operamusiken, som här kan glänsa i helt ny omgivning. Solisten kan emellanåt te sig en smula kylig i sin koloratur, men mestadels framstår tolkningarna som välgrundade och fina.
Sergej Rachmaninovs sakrala musik har på senare år allt mer uppmärksammats. På den nya skivan Nocturne bjuds flera av hans vespers och bysantinska hymner – musik som i sina långsamma, vida linjer är starkt besläktad med renässansens sakrala musik. Här möter ett stilla svävande, en ortodoxt präglad stämning som samtidigt vittnar om kompositörens stora kärlek till genren.
Skivan The wonderful world of Nino Rota innehåller dryga tjugotalet melodier av denne med tiden allt mer hyllade tonsättare (död 1979), som skrev musik till filmer av bland annat Visconti, Coppola och Fellini. Hans övriga verk – bland annat ett tiotal operor, kör- och orkesterverk – har hamnat lite i skuggan av allt det han skapade på filmområdet. Här tolkas han i minimalistiskt format – gitarr och flöjt – vilket på många sätt är spännande, men efter ett tag känns aningen enahanda.
bjorn.gustavsson@opulens.se
