POLITIK. ”Henrik Gundenäs slår fast att yttrandefrihet i allra högsta grad är en fråga för den progressiva vänstern att försvara.” Det skriver Johan Westerholm som läst den aktuella boken ”Till tals. Yttrandefrihet förr, nu och sedan”. En bok som han därtill anser vara det absolut viktigaste bidraget till yttrandefrihetsdebatten på senare år.
Till tals. Yttrandefrihet förr, nu och sedan
av Henrik Gundenäs
Daidalos
Henrik Gundenäs, översättare och kulturskribent, aktiv i Författarförbundet, har nyligen kommit ut med en bok om den svenska yttrandefriheten; ”Till tals. Yttrandefrihet förr, nu och sedan” (Daidalos 2025). Han skriver utifrån en personlig och inte minst polemisk utgångspunkt om yttrandefrihetens roll och utmaningar i ett demokratiskt samhälle. Med en rik not- och källförteckning blir Gundenäs bidrag ett viktigt referensverk i debatten, försvaret och utvecklingen av den svenska yttrandefriheten.
Gundenäs kretsar kring ett begränsat antal teman, närmare bestämt åtta, vilket gör boken lätt att läsa men samtidigt upplevs den som bred och utan att missa något väsentligt.
Vikten av öppen debatt
Gundenäs utforskar sanningens roll i yttrandefrihetsdebatten, med referenser till bland annat John Stuart Mill och hans argument för att låta även felaktiga åsikter prövas i det offentliga samtalet. Kritiken mot tendenser att avfärda avvikande åsikter som ”desinformation” är tydlig och han betonar vikten av öppen debatt för att närma sig sanningen.
Yttrandefriheten som politiskt verktyg
Även om samtliga kapitel, som är skrivna i en ton som blir lätt att följa och som inte kommer med pekpinnar med färdiga sanningar utan utmanar läsaren, är viktiga finns det två som sticker ut för egen del. Dels prologen om falska vänner, hur populistiska rörelser använder yttrandefrihet som ett politiskt verktyg när det gynnar deras agenda, men motsäger sig själva genom att exempelvis inskränka kulturella uttryck eller föreslå lagar som begränsar medborgares rättigheter.
När Gundenäs närmar sig ansvarsfrågan och yttrandefrihetens gränser, med exempel som Muhammedkarikatyrerna och Lars Vilks rondellhund blir det spännande på riktigt. Och det finns klara drag i Gundenäs grundposition som ligger nära den amerikanske progressive debattören och tänkaren Noam Chomsky. Även om Gundenäs inte skriver det rakt ut, som Chomsky, så landar i varje fall jag i den tanken, att lika lite som någon bara kan vara lite gravid så kan du bara vara lite för en bred yttrandefrihet.
Varnar för hot mot yttrandefriheten
Gundenäs är rakt på sak när han varnar för den växande opinion i Sverige som är villig att inskränka yttrandefriheten för att skydda nationell säkerhet eller motverka desinformation. Det vill säga, den väg som Danmark har valt i och med införandet av ”Ynkryggslagarna” som gjorde det juridiskt klandervärt att håna, häckla eller på annat sätt skända religiösa urkunder och symboler.
Henrik Gundenäs bidrag till debatten om yttrandefrihet, en av våra mest grundläggande och universella rättigheter, i boken ”Till tals: Yttrandefrihet förr, nu och sedan” är, vågar jag påstå, det absolut viktigaste på senare år. Denna debatt om yttrandefrihet är därtill intimt förknippad med den konstnärliga friheten. Det är ingen slump att boken fick den utformning som den fick med tanke på Gundenäs bakgrund.
Ännu viktigare för den framtida debatten är Gundenäs positionering som progressiv vänster. Med denna bok, som blir en form av ”statement” slår en representant för den progressiva vänstern ner pålarna och markerar att yttrandefrihet inte är en fråga som är reserverad för en neokonservativ höger. Henrik Gundenäs slår fast att yttrandefrihet i allra högsta grad är en fråga för den progressiva vänstern att försvara.
info@opulens.se
