Välgjord självbiografi om kollektiv skuld

SJÄLVBIOGRAFISKT. I den grafiska, internationellt hyllade, självbiografiska berättelsen Heimat har Nora Krug nu valt att utnyttja alla sina talanger och boken har blivit en mycket lyckad hybrid mellan konstnärlig scrap-book, serieroman och berättande text, skriver Elisabeth Brännström.

Heimat av Nora Krug
Översättare: Karin Andrae
Norstedts förlag

Konstnären och författaren Nora Krug föddes 1977 och växte upp i den tyska staden Karlsruhe. Familjens trädgård vette mot en amerikansk militärbas där flygplanen, som ständigt och jämt surrade i luften, påminde om att någonting djupt katastrofalt en gång hade inträffat och att stadens invånare nu tvingades betala för de fruktansvärda övergrepp som begåtts under andra världskriget, över trettio år tillbaka i tiden.

De amerikaner ”Amis” som funnits i staden sedan krigsslutet 1945 utmärkte sig genom att köra runt i vräkiga bilar och köpa hamburgare. De hade blivit en del av den moderna samhällsbilden medan spåren efter en annan grupp som länge levt och varit integrerad i stadsbilden i stort sett hade utplånats. Karlsruhes judiska befolkning hade utrotats under Förintelsen och nästan helt glömts bort och trots att det ansågs viktigt att de tyska barnen skulle lära sig acceptera en kollektiv skuld för det som hänt under andra världskriget, kom den omsorgsfullt upplagda skolundervisningen aldrig Nora Krugs generation tillräckligt nära för att de fullt ut skulle kunna förstå det kraftiga trauma som drabbat hela deras hembygd och deras egna familjer.

Det var först när Nora Krug som ung konstnär flyttade till New York, där hon nu har bott i nästan tjugo år, som hon började ägna sig åt att analysera vad hennes hembygd eller ”Heimat” egentligen hade betytt geografiskt och känslomässigt för henne själv och resten av hennes familj. Genom att rota igenom lumpbodar och söka på internet efter gamla fotografier från kriget och udda småsaker som varit en del av hennes familjs vardagsliv två generationer tillbaka lyckades hon skapa sig en bild av sin hembygd som tidigare varit dold för henne och genom att söka efter sin morfars och sin farbrors del i kriget, de var båda soldater och hennes farbror dog i strid, fann hon en historia som kanske inte kändes helt och hållet upplyftande men som ändå skapade en bro mellan henne själv, hennes tyska hembygd och dess förflutna.

I den grafiska, internationellt hyllade, självbiografiska berättelsen Heimat har Nora Krug nu valt att utnyttja alla sina talanger och boken har blivit en mycket lyckad hybrid mellan konstnärlig scrap-book, serieroman och berättande text. Nora Krug analyserar både vad det har inneburit att växa upp som tysk i en generation där skammen över landets nazistiska förflutna alltid varit närvarande, men där historieundervisningen egentligen bara skrapat på ytan och där ingen brytt sig om att berätta om de familjer som så brutalt försvann helt och hållet från jordens yta och de generationer som tvingades leva kvar med en känsla av skuld över något som hänt långt innan de fötts.

En mycket dekorativ, innehållsrik bok som går att bläddra i enbart för de vackra illustrationernas skull, men som också bitvis kräver intensiv uppmärksamhet från läsaren. Speciellt i de stycken som berör Nora Krugs familj, där till exempel ett utdrag ur en skoluppsats där judar jämförs med dödliga svampar skriven av hennes tolvårige farbror visar på hur indoktrinering kan förgifta barns sinnen och få fruktansvärda konsekvenser. Titeln på uppsatsen är Juden, en giftsvamp och det djupt kontaminerade innehållet som har fått betyg B av läraren avslutas med orden: ”Precis som den giftiga svampen kan döda en hel familj kan juden döda ett helt folk”. Inte undra på att det gick som det gick.