Svärdssånger, myter och sagans förändring, del I

Litteratur
J.R.R. Tolkien.

AVFÖRTROLLNING. ”De tre moderna författare som jag kommer att ta upp tillhör några av mina egna favoriter inom fantasylitteraturen. Vad de har gemensamt är att de alla är beredda på att skapa nya förutsättningar för en genre som antas vara klart definierad”, skriver Alexander Sanchez. Detta är del 1 i en följetong av 4.

Fantasyberättelser postulerar en värld med andra naturlagar än vår, således borde det vara hur enkelt som helst att skriva en. Blanda in en ung missförstådd människa, svärd, lite drakar, mäktiga onda trollkarlar, och ett antal påhittade tungvrickande namn så är väl berättelsen så gott som klar? Har du dessutom en kung eller kejsare med är det fördelaktigt för berättelsen.

Påståendena ovan som tyvärr är vanliga, visar nog mer på vilken bristfällig kunskap dessa personer har om olika litterära undergrupperingar som finns. Att fantasyn är populär utanför litteraturens värld är bara att konstatera med de stora antal filmer av varierande kvalitet och det enorma utbudet med datorspel i alla dess former. Datorspelet World of Warcraft är endast ett av de stora antal som finns idag.

Visst skrivs det många fantasyberättelser som är riktade till barn eller dagens populära målgrupp, unga vuxna, men allt är givetvis inte riktat till detta tilltänkta segment. Populariteten för exempelvis J.R.R. Tolkien kan inte enbart berott på att enbart barn eller ungdomar läste böckerna om Härskarringen utan även att en hel del vuxna gör det ännu idag.

Om den äldre typen av fantasylitteratur kännetecknades av en mer svartvit beskrivning av ondskan så är dagens fantasyberättelser inte lika självklar på den punkten. En saga behöver dikotomier som ondska mot godhet, eller tvärtom, för att bli just en saga. Men, ju längre man kommer från sagans svartvita världsbild så blir allt inte lika enkelt.

De tre moderna författare som jag kommer att ta upp tillhör några av mina egna favoriter inom fantasylitteraturen. Vad de har gemensamt är att de alla är beredda på att skapa nya förutsättningar för en genre som antas vara klart definierad redan då författare som J.R.R. Tolkien skrev sin berättelse om härskarringen.

Den tyska sociologen Max Webers beskrivning av världens avförtrollning när moderniteten kopplar sitt grepp blir relevant även här. Det är ingen överdrift att J.R.R. Tolkien hyste en stark misstro till moderniteten som han såg den. Utan att gå in en allt för djuppsykologisk diskussion går denna misstro delvis att förklara med att Tolkien som ung deltog i första världskriget som frivillig.

Tolkien tar upp en mängd intressanta tankar i sina litterära verk om det imaginära Arda och är det något som går att lyfta fram i de symboltunga böckerna om härskarringen är det den konservativa tanken om konungens helande kraft. I Midgårds förfeodala värld står människornas största imperium Gondor utan konung, landet styrs av en rikshovmästare sedan länge. Det forna storriket Gondor kan endast helas från degeneration och split om den sanna kungen återkommer från Norden. I Härskarringen gör hövdingasonen Aragon denna resa och blir krönt till kung efter att ha besegrat halvguden Sauron med hjälp av de festglada småstadscharmiga piprökande hoberna. En ny storhetstid för Gondor gryr. Tolkien understryker även Aragons upphöjda karaktär genom hans kunskaper om örtmagi och att han äger helande händer när han hjälper skadade.

Det är heller ingen slump att Aragon har sitt ursprung ifrån Norden. Ondskan beskrivs oftast som svart och med ursprung österifrån, med dagens värderingar är det minst sagt intressant att läsa Tolkiens texter. Tolkiens egna konservativa katolska bakgrund spelade även roll i hur kvinnor skildras. Den enda kvinna som på något mer handgripligt sätt sätter sin prägel på historien i Härskarringen är sköldmön Éowyn. Genom dråpet på Häxmästaren av Angmar med hjälp av hoben Merry placerar hon sig bland männens hjälteskara.

Att kvinnor inte skulle kunna spela en roll i berättelser är idag inte längre möjligt, speciellt i en tid med ett antal kvinnliga fantasyförfattare som skriver för en stor publik. Författare som Ursula K. LeGuin och Mary Gentle kommer närmast i åtanke.

ALEXANDER SANCHEZ
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

Om Sara Danius

BRILJANS. Hellre skulle jag, för att sammanfatta hennes briljans, låna några ord
Gå till Toppen