ROMAN. Akwaeke Emezi är en icke-binär amerikansk-nigeriansk författare som skriver om sina egna erfarenheter. “Hen gör det till stor litteratur. Sötvatten går på djupet, författaren väjer inte för någon grymhet. Insiktsfullt, oemotståndligt levande och blodigt vackert,” skriver Camilla Carnmo.
Sötvatten av Akwaeke Emezi
Översättning: Helena Hansson
Bokförlaget Tranan
Romanen Sötvatten av Akwaeke Emezi gör mig först förvirrad när den kastar mig in i en verklighet där andar finns. Ogbanje, onda andar, lever bland och i människor. Andarna utgör dessutom bokens berättarröst, trots att bokens huvudperson är en människa, Ada, som vi får följa från födseln. Jag hänger inte med i vem som pratar. Är det Ada? En ande? Flera andar? Men sedan struntar jag i det och låter helt enkelt Akwaeke Emezis mångfasetterade berättande med alla sina lager och dimensioner flöda genom mig. Njutningsfullt. För som hen skriver! Sinnligt, handfast och eteriskt på en och samma gång. Läsupplevelsen är svindlande. Köttig, sårig, varm och het och mycket, mycket smärtsam. Översättaren Helena Hanssons svenska språkdräkt lämnar inget att önska.
Om jag säger att boken handlar om psykisk ohälsa och självskadebeteende är det en sann beskrivning. Om jag skriver att den handlar om onda andar som lever i och genom en mänsklig flickas kropp är det också sant. Det är magisk realism men långt från Gabriel Garcia Marquez brett upplagda episka sagor, där det magiska var inslag i realismen. Här är magin och realismen ett och samma, oskiljaktiga.
Andarna i Ada styr henne. De kan vara beskyddande och ömma men lika gärna – hellre – destruktiva, grymma, farliga. Blodtörstiga. De stökar och bökar i Adas sinnen och känslor. De kräver blod för att stilla sig och tystna. Här någonstans hamnar berättelsen i en välbekant begreppsvärld. En flicka skär sig för att dämpa sin ångest.
När Ada växer upp ändrar romanen karaktär och miljö. Barndom, familj och uppväxt i en stad i Nigeria byts mot studier och vuxenblivande på ett campus i norra USA. Andarna flyttar med. När Ada våldtas av en man flyttar en ny ande in i henne. Ännu mera kraftfull, grym och blodtörstig tar hon över Ada. Hon kräver kött. Män. Sex. Hon lovar Ada att hon ska slippa vara med. Hon både skadar och skyddar Ada.
Tiden går. Ada bor i New York. Hennes kropp börjar vara i vägen, precis som när hon kom in i puberteten. Hennes inre manliga röst blir allt mer högljudd. Som barn kunde Ada växla mellan att vara pojke och flicka. Hon kände sig fri och andarna var nöjda. Men när kroppen blev otvetydigt kvinnlig blev de arga. Det var då de började krävde vassa snitt i Adas varma kött. När den manliga rösten nu blir starkare vill Ada släppa fram honom. Hon låter honom ta plats. Gör om sitt yttre, sin kropp.
Ada försöker tillfredsställa sina demoner (röster, andar) och bli fri. Hon har varit delad i flera delar så länge hon kan minnas. Hon har kämpat hela sitt liv med att få ro. Bli en, hel, sin egen. Hon ger andarna allt de kräver. Under perioder tystnar de. Låter Ada leva som hon vill. Bli kär. Älska. Vara lycklig. Lugn. Men de kommer alltid tillbaka. Sliter i henne. Sliter åt olika håll. Vill ha henne till sin, ta henne bort från denna värld och till sin egen.
Sötvatten är en ny berättelse om identitet och psykisk hälsa. Förlaget skriver att boken är självbiografisk, att Akwaeke Emezi är en icke-binär amerikansk-nigeriansk författare som skriver om sina egna erfarenheter. Hen gör det till stor litteratur. Sötvatten går på djupet, författaren väjer inte för någon grymhet. Hen skriver insiktsfullt, oemotståndligt levande och blodigt vackert. Det är storslaget och liknar inget annat jag läst.
camilla.carnmo@opulens.se
