DEBUTROMAN. Ponti är en riktigt bra roman om de svåra ungdomsåren i en kvinnas liv, skriver Thomas Almqvist om Sharlene Teos debutbok som nu finns i svensk översättning.
Ponti av Sharlene Teo
Översättning: Amanda Svensson
Rámus förlag
Sharlene Teo föddes 1987 i Singapore, där hon medarbetat i olika litteraturtidskrifter. Numera bor hon i London, då hon behöver lite distans för att skriva om sin hemstad, det ständigt disiga och fuktigt heta Singapore, när luftföroreningsindexet uppmäter höga nivåer. Ponti är hennes debutroman och har nominerats till Women Writers Award. Den handlar om tre kvinnor i tre olika tider, som gestaltar det moderna samhällets allra mörkaste baksidor. Kvinnorna är Szu, Circe och Amisa och vi får följa deras kamp mot tonårsångest, alienation, utsatthet och manligt förtryck.
Szu träffar Circe och de inleder en intensiv vänskap, som för Szu innebär en väg bort från mammans isolering och från sin egen utsatthet i skolan. På samma gång för vänskapen Circe närmare Szus mamma Amisa, den före detta. 70-talsfilmstjärnan från B-filmen och skräcktrilogin Ponti. Amisa lämnade i tonåren sin malaysiska bondby för att gå sin egen väg i Singapore men hamnade i stället i stadens patriarkala filmvärld och idag försörjer hon sig som tvivelaktigt medium.
Många år senare kämpar Circe med sin skilsmässa och sitt dåliga samvete för de två kvinnor som hon en gång svikit. Vi kan aldrig helt lämna det förflutna bakom oss. Teo smälter samman nutiden med det förflutna och låter det förgångna kasta ljus över samtiden. Romanens styrka ligger bland annat i växelspelet mellan då och nu. Det förflutna har en avgörande betydelse, som inte ens undgår den moderna, självständiga människan.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Teo ger oss inträngande porträtt av tre ytterst sammansatta kvinnor. Alla tre berättar dessutom i jag-form, vilket ger en direkt närhet i läsupplevelsen. Szu och Circe är medbrottslingar i varandras överdrifter, medan Circe på samma gång fascineras av Amisas förföriska men korta filmstjärnekarriär. Szu har inga vänner och ingen pappa, när hon träffar Circe, som känner sig ungefär lika misslyckad som Szu. Ponti är en ganska dråpligt livfull roman, skriven med en hel del humor som smittar av sig. Det är en alldeles utmärkt uppväxtskildring och en riktigt bra roman om de svåra ungdomsåren i en kvinnas liv.
Språket känns rappt och intensivt med ett framför allt häftigt och djärvt bildspråk som utmärkande drag. Det finns något rått och uppriktigt i uttryckssättet, vilket allt ger en motsägelsefull blandning av kärlek och hat, av beroende och avståndstagande. Vi får på så vis en mycket levande skildring av det moderna samhällets inte så trevliga baksidor, sedda ur tre kvinnors olika perspektiv. Det förvånar inte att även den brittiske författaren Ian McEwan tyckte att Ponti var en anmärkningsvärd debut.
thomas@opulensforlag.se
