PROSA. Knausgård blottlägger skickligt det mesta, allt från det skygga, det sårbara till det sköra i relationerna mellan tre kvinnor som står varandra mycket nära, men som på ett sätt inte når fram till varandra, skriver Bo Bjelvehammar.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Fåglarna under himlen av Karl Ove Knausgård
Fotografier: Stephen Gill
Översättning: Staffan Söderblom
Norstedts förlag
Det går att fundera över vad detta korta prosastycke, Fåglarna under himlen av Karl Ove Knausgård, ska kallas, novell eller kortroman. Ett är dock säkert, nämligen att det ursprungligen är ett libretto på beställning av Festspelen i Bergen.
Det är en modern version av en norsk kulturgestalt, Peer Gynts Solveig; en självuppoffrande kvinna, som ägnar livet åt att vänta. Solveig lever nära andra och för andra. Det är svårt att tidsbestämma Knausgårds berättelse, det kan vara nära nuet och lika gärna hundra år tillbaka i tiden. Det finns ett fåtal moderna tidsmarkörer, men över allt vilar en tidlöshet.
Denna Solveig flyttar tillbaka till sitt barndomshem för att ta hand om sin mor. Kring ett kroppsligt förfall lever fortfarande starka energier. Solveig har dessutom ett arbete på en cancerklinik på ett sjukhus. Hon är en medelålders kvinna med två barn, Thomas och Lise.
En dag förändras världen. Lise kommer till barndomshemmet, med kort varsel och med en avsikt, som bara hon känner till, och, visar det sig, Thomas.
I kortprosan(89 sidor) finns insprängda svartvita fotografier, av den engelske fotografen Stephen Gill, bosatt i Sverige. Inte sällan är det kråkfåglar, i vila, i flykt, ibland ungfåglar i lek. Bilderna är lika hemlighetsfulla, ibland undvikande, som texten.
Karl Ove Knausgård är sparsmakad med den yttre dramaturgin, den inre rörelsen kretsar kring dessa tre kvinnor, kring dem roterar det dynamiska navet. I dialogerna från vardagen och det vanliga, skapar författaren enkla byggnader, i dem huserar kvinnorna.
Solveig och hennes mor bär mycket av sina tankar och funderingar inom sig, det gör delvis även Lise, men ibland visar hon barnets raka och ärliga blick.
I gestaltningen av de tre, blottlägger Knausgård skickligt det mesta, allt från det skygga, det sårbara till det sköra i relationerna, mellan tre kvinnor, som står varandra mycket nära, men som på ett sätt inte når fram till varandra.
Läsandet om fåglarna under himlen och ibland även liljorna på marken ger associationer både till Matteusevangeliet och till Kierkegaard.
bobjelvehammar@opulens.se
