PROSA. Bo Bjelvehammar har läst Per Svenssons postumt utgivna essäistiska dagboksanteckningar ”När jag dog” och anser att det är en utmärkt bok.
När jag dog av Per Svensson
Albert Bonniers Förlag
Per Svensson var journalist och författare till ett tjugotal essä- och reportageböcker. Han belönades med Stora journalistpriset 1997, Dagens Nyheters kritikerpris Lagercrantzen 2012 och Jolopriset 2013. Därtill fick han det facklitterära Augustpriset 2023 för sin bok om Anders Zorn, ”Zorn-ett liv, en tid”.
När Per Svensson gick bort i juli 2025 lämnade han efter sig ett antal texter, som han arbetat med under sin sjukdomstid. Dagboksanteckningar från februari 2024, när han fick sjukdomsbeskedet till tätt in på sin död i juli 2025. 16 månader i skugga.
Essäerna kretsar kring sjukdomsbegreppet cancer och döden ur både ett kulturellt och individuellt perspektiv.
Per Svensson genrebestämmer själv sin bok, det är en patografi, som nära beskriver sjukdomsförloppet och dess innehåll och växlingar.
Det handlar om en lömsk och mycket svår form av cancer, den sitter i bukspottkörteln. Just i det här fallet går den inte att operera och inte heller att framgångsrikt behandla med cytostatika.
Allt handlar om palliativ cytostatikabehandling, dagarna är räknade och få.
Per Svensson är ständigt sysselsatt med att skriva, även i viss mån föreläsa, om inte kraftlöshet och passivitet tar kommandot. Det är ofta förknippat med värk, illamående och smärta. Plötsliga, konstiga reaktioner, som är svåra att förutse och även hantera.
Av naturliga själ ser han tillbaka på sitt liv, både yrkesliv och sitt privata liv, när han fördjupar och mera intensivt studerar sig själv, så blir slutsatsen att han dör som en lycklig man.
Ständigt kommer två rader fram.
Där du är, är inte döden.
Där döden är, är inte du.
Det känns så självklart och naturligt för Per Svensson att skriva, ända inpå dödsdagen den 5 juli 2025. Han har ju ägnat hela sitt liv åt att skriva. Genom skrivandet bevarar han en tilltro till livet, ett hopp om att sjukdomsförloppet åtminstone ska hejdas och fördröjas. Han kan i allt det svarta se ljuset, betrakta företeelser på ett lekfullt och roligt sätt. Men. Livet är som kärast när det håller på att försvinna. Plånas ut. Slockna.
Per Svensson är noga med att bevara kontakter med vänner och tidigare arbetskamrater och han ser familjen som den stora tillgången.
Det finns över sidorna av självklarhet ett vemod och en melankoli, men det finns även en strävan att göra behandlingar och vårdsamtal, om inte lustfyllda, så i alla fall som intressanta och i viss mån innehållsrika.
Han förgyller höjdpunkterna i vardagen – som promenaderna och kaffet med den särskilda kakan.
Han är som bäst i texterna med de små och korta iakttagelserna. Som i den kafkaliknande anteckningen från den 18 juni 2024.
”Lägger mig i sängen i gästrummet efter frukost, Blir kvar resten av dagen.”
Per Svenson var en driven skribent, en utsökt stilist, stundtals både rolig och underhållande, rapp i anslaget och självklart otålig att hinna med allt.
Det är, kort sagt, en utmärkt bok.
bo.bjelvehammar@opulens.se
