Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 9

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den nionde delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns här. 

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 9

I urval och översättning Gunnar Lundin

Beloit, Wisconsin, 9 jan. 1856 (Emerson är 51 år)

Temperaturen har senaste veckan varierat mellan 20 och 30 minus­grader…

Detta klimat och detta folk är ett nytt prov för den intellektuelles varor. Den tunna, vattniga materian fryser, bara de minsta dropparna alkohol förblir goda…

Nå, jag delar guvernör Reynolds åsikt, att folket (i en mening) alltid har rätt. Dessa är de nya omständigheter under vilka jag måste arbeta. Arkitekten som ombeds bygga ett hus som ska flyta på havet får inte bygga ett Parthenon, eller en hyreskasern, utan ett skepp. Om Shake­speare, eller Franklin, eller Aisopos, kom till Illinois skulle de säga: jag måste ge min visdom – istället för tragedier och klagovisor – en komisk gestalt, och jag vet hur man gör, och dessutom kan ingen kallas mästare som inte kan variera formen och segrande föra sina syften genom de svåraste omständigheter.

Adrian, Michigan, jan.

När jag i Lake Michigan ser vågorna kastas framåt i den bleka snö­stormen, inser jag hur liten och otillräcklig den vanliga poeten är.

29 feb.

Om den enda bra människan jag kände vore Thoreau, skulle jag tro att samarbete mellan sådana vore omöjligt. Måste vi alltid tala för att veta bäst, aldrig någon enda gång för sanning, för välbefinnande och glädje? Han har väsentlighetssinne (centrality) och skarpsinne (penetration), säker uppfattning (understanding) och de högre gåvorna – verklighets­insikt, eller mottaglighet för verkligheten, och den moraliska rättskaffen­het som därtill hör; men allt detta och alla hans tillgångar av kvickhet och fantasi går förlorade vid varje försök jag, år efter år, gör att samtala personligt och öppet. Alltid någon spetsfundig paradox att sätta motståndaren på det hala med, och såväl tid som humör är bortkastade.

Feb. 1858 (Emerson är 54 år)

De flesta människor är insolventa. De lovar mycket mer genom sitt upp­trädande och sin konversation och genom sina tidiga försök, än de någonsin lyckas förverkliga. Charles Newcomb lyckades, och Coleridge, och Carlyle.

28 juli

Jag kan räkna på handens fingrar de förnuftiga människor som kommit hit på besök. Om jag skulle vara tyst tills jag mötte någon som verkligen stimulerade mig och satte min förmåga på prov skulle det bli en ensam tillvaro. De som besöker mig är ungdomar, provinsiella personer med någon speciell idé.

April (?)

Jag har hållit på att skriva och tala vad som en gång kallades nyheter, i tjugofem eller trettio år, och har idag ingen enda lärjunge. Varför? Inte för att det jag sagt inte skulle vara sant, inte för att det inte skulle ha funnits intelligenta mottagare, utan för att det inte har härletts från någon min önskan att föra människor till mig, utan till sig själva. Vad skulle jag göra om de kom till mig? – de skulle avbryta och besvära mig. Det är min stolthet, att jag inte har bildat skola och inte har några lärjungar. Jag skulle räkna det som ett mått på grumlig insikt, om jag inte skapade oberoende.

Maj (?)

Här dör den älskvärde Prescott i en kör av eulogier, och trodde man vad de amerikanska och mer eller mindre de engelska tidningarna skrivit sedan ett eller ett par år tillbaka, är han Historiens musa personifierad. Och under tiden har för tre månader sen en ny bok av Carlyle, History of Frederick, inlöpt i landet, den oändligt klokaste och skarpaste bok som någonsin skrivits…

Och den boken väcker intet genljud; jag har knappast sett en liten notis i någon tidning eller tidskrift, och man kunde tro att det aldrig funnits en sådan bok.

25 maj

Dante. Dante behöver bara skriva ett par rader, för att få mig att inse den transcendenta blicken, som till exempel dessa:

                                                   ”un fuoco

                      Ch’emisferio di tenebre vincia.”

Hur många miljoner individer skulle även om de dagarna i ända hade sett vaxljus, lampor, och eldar, och planeter, ändå aldrig uppfatta deras illuminerande kraft, ”besegrande en hemisfär av mörkret”. Och ändå säger han ingenting om sina egna ögon.

September (?)

Det finns människor vars åsikt om en bok är obestridlig. Om Ellery Channing säger ”Det här är en bra bok”, vet jag att jag har en dag till att leva. Men det finns många rekorderliga personer vilkas omdöme i sådana saker inte är att lita på.

Motståndet mot slaveriet. Det är slavägarnas gamla misstag att skylla skulden för motståndet på någon individ som Clarkson eller Pitt, Channing eller Garrison, eller någon John Brown som han just gripit, och göra det hela till en personlig affär; och han tror, medan han fastkedjar och hugger huvudet av fången, att han blir av med sin plågoande; han förstår inte att luften som denne man andades är frihet, och den andas av tusenden och miljoner.

Juni 1861 (Emerson är 57 år)

Ålderdomens fördelar. Jag nådde häromdagen slutet av mitt femtiosjunde år, och jag är lättare till sinnes än förut. Jag kan aldrig tillmäta ondska och smärta mycken verklighet. Och nu när min hustru säger att den där utväxten på din axel kanske är cancer, svarar jag, Än sen då? Vad skulle det göra?

Jan. (1862)

Jag finner många vänliga och många fientliga artiklar i tidningarna om min nya bok (The Conduct of Life) men sällan eller aldrig någon välgrundad kritik…Jag tänker ofta att jag kunde skriva en kritik av Emerson som skulle träffa prick.

Maj

Nationen är på bästa humör i tron att vi till slut har en regering. Män­niskor på jakt efter ett parti, partier på jakt efter en princip, intressen och tendenser som inte kunnat förenas för att en grund saknats – alla dessa har med glädje förenats i det stora Nordstatspartiet, på en grund av frihet. Vilken hälsosam ton som råder! Jag antar att när det blir dags att slåss, och många av de våra blir dödade, kommer det att visa sig att räkningen på döda visar ett bättre resultat i år än föregående år om man inkluderar det allmänna hälsotillståndet; ingen dyspepsi, ingen lungsot, inga febersjukdomar, där så mycken elektricitet finns som intager och vinner hjärta och sinne.

Okt. (Emerson är 58 år)

På sistone har jag märkt att jag ofta återkommer till erfarenheten av begränsning hos de människor jag känner. Jag har varit snar att tillskriva dessa begåvningar en mer allmän symmetri. Hur skulle jag kunna betvivla att Thoreau, Charles Newcomb, Alcott eller Henry James, då jag mötte dem en efter en, var det mästersnille som han i vissa handlingar syntes vara. Nej, snille var han endast i den speciella handlingen. Han kunde upprepa samma grepp miljontals gånger, men under nya omständigheter var han okunnig, och i nytt sällskap blev han stum.

Dec.

Jag borde till listan över ålderdomens fördelar ha lagt de generella livsinsíkter vi får vid sextio när vi ser igenom förställning och ser till fakta.

Jan. 1862 (Från ett brev till brodern William)

Den första januari befann jag mig i samma usla belägenhet som alla andra amerikaner. Inte en penny från försäljningen av mina böcker sedan juni i fjol, de som vanligen ger fem eller sexhundra om året. Ingen utdelning från banken… alla inkomster från föreläsningarna har nästan helt och hållet upphört. Under tiden försöker vi vara lika lågkonsume­rande som ett vaxljus under eldsläckaren…Men det är långt bättre att det fortgår detta trångmål, lindringare eller värre, än att vi på grund av otålighet drivs till förhastad fred, eller en fred som återställer den gamla ruttenheten.

 Feb. 1862

Abraham Lincoln. I Washington 31 januari, 1-3 februari. Träffade Sumner, som andra februari tog mig med till Mr Chase, Mr Bates, Mr Stanton, Mr Welles, Mr Seward, Lord Lyons och president Lincoln. Presidenten gjorde ett bättre intryck på mig än jag hade hoppats. En rak, ärlig, välmenande man, med en advokats tänkesätt; uttryckte klart och enkelt sina åsikter; uppträdde som en gentleman, inte alls vulgärt som det påstås, men med en sorts pojkaktig munterhet, eller den där sortens oförställda skojighet som förekommer på jubileumsklassmötena, då man drar gamla historier från skoltiden. När han kommit till punkt, ser han på en med stor förnöjsamhet, och visar alla sina vita tänder, och skrattar…

När jag presenterades för honom, sa han: ”Åh, Mr Emerson, jag hörde en gång att ni i era föreläsningar sagt, att en man från Kentucky tycks med sitt blotta utseende och sitt sätt säga ’Här har ni mig; om ni inte gillar mig, desto värre för er.’”

I kongressbiblioteket råkade jag Spofford, assisterande bibliotekarien. Han sa att under de senaste tolv (?) åren hade biblioteket styrts av Sydstaterna, som under en samling stofiler. Så hade den medicinska avdelningen blivit mycket stor, liksom den teologiska, medan den moderna litteraturen var ofullständig. Tidskrifter som Atlantic Monthly, Knickerbocker och Tribune och Times och New Yorktidningar saknades helt. Det fanns inga Londontidningar förutom Court Journal i hundra väl inbundna volymer. Inte heller var det möjligt att förbättra sakernas tillstånd, ty några pengar från kongressen stod inte att få; ett förslag därom hade röstats ned.

Mars

Kriget, som söker individer att sätta på prov, har redan prövat många med gott rykte, och stuckit hål på många uppblåsta karaktärer. Det är som vid en finanskris som vart tionde eller tjugonde år sätter enskilda och institutioner på prov, och liksom då inte använder några ceremonier utan enkla gravitations- och kraftlagar för att pröva spänning och motståndståga. Scott, McDowell, McClellan, Frémont, Banks, Butler och jag vet inte hur många fler, har letats fram och obevekligt släpats upp på antropometern, har mätts och vägts, och resultatet har kungjorts för världen.

25 maj (Emerson är 59 år)

Kraft eller konst. Jag tycker om människor som kan göra saker. När Edward och jag förgäves kämpade för att dra in vår stora kalv i ladugården, stack den irländska flickan in fingret i kalvens mun, och ledde in den utan besvär.

Juni

Henry Thoreau (d. 6 maj) fortfar att leva, rakryggad, lugn, naturligt självsäker, och jag möter honom inte bara som han var i dagböckerna – han är inte länge borta ur mitt medvetande när jag vandrar eller, som idag, ror på sjön (Walden pond). Han valde utan tvekan klokt i att bli den tankens och naturens ungkarl som han var – så nära de gamla munkarna med deras asketiska religion!

Juli

Varför är folk så rädda om general McClellans anseende? Det finns alltid något ruttet med ett ömtåligt anseende. För övrigt, är inte McClellan amerikansk medborgare? Och är inte det utmärkande för en amerikan att så länge han är offentlig person vara smädad och förtalad?

Aug.

När jag jämför mig med släktingar och jämnåriga, tror jag att jag, trots en och annan sjukdom, har haft en strålande hälsa.

Aug.

Jag tror på helgonens uthållighet. Jag tror på nåden. Jag tror på evigt liv.

(”effectual calling” – enligt kalvinismen, Den Helige Andes handling, genom Kristus, i schemat för frälsning.)

Sept. (?)

Tillgångar. Kom Cabot, Lowell, Agassiz eller Alcott för att bli mina skeppskamrater på ett fartyg, eller kompanjoner i en koloni, så skulle vad de främst förde med sig, allt de förde med sig, vara deras tankar, deras sätt att klassificera och se tingen; och därtill: Vad ett gott och vänligt humör kan liva upp våra dagar, och hur en dåre kan göra oss modlösa.

29 nov.

Vilken sällskapstalang är inte Wendell Holmes! Det är som befunne han sig fortfarande på sin klubb, när han på reser runt och söker efter sin sårade son; han har samma nöje av sina iakttagelser, sin kvickhet och dess verkan, vilken han observerar som en vacker kvinna observerar verkan av sin skönhet; och även nu håller han precis som vid klubbordet varje sällskap i sitt grepp genom sitt spirituella, gnistrande, brett alluderande tal,; avnjuter sin talang, beräknar varje nytt drag, och ändå är källan outsinlig, kvickheten utomordentlig, hans savoir vivre och savoir parler beundransvärda.

(Inbördeskriget är inne på sitt tredje år)

29 nov.

Isaac Hecker, det katolske prästen, var på besök och önskade hålla föredrag i Concord om Katolska kyrkan. Jag sa att ingen skulle komma för att lyssna, så stor är för närvarande motviljan mot teologiska frågor; och inte bara det, utan människors tankar går nu åt ett helt annat håll än till kyrkor. Inte heller kunde jag låtsas hysa minsta intresse för någonting som berörde hans kyrka.