LEVANDE. Marit Kapla samlar in röster till ett rikt körverk, det är en detaljerad och en levande gestaltning, av hur människor ser på sin situation och sin framtid, skriver Bo Bjelvehammar.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Osebol av Marit Kapla
Teg Publishing
Osebol är en intervjubok av journalisten Marit Kapla men i en närmast lyrisk form. Namnen på de angränsande platserna känner jag igen, som Ekshärad, Torsby och Stöllet, men namnet Osebol har jag aldrig mött tidigare. En by vid Klarälven i norra Värmland. Namnet Osebol tål att forska kring. Möjligen, jag säger möjligen, var denna by i Älvdals härad en boplats en gång för en kvinna, som hette Åsa, alltså Åsas boplats. Journalisten Marit Kapla är född och uppvuxen i Osebol. Hon har lämnat byn flera gånger för andra platser, men hon har alltid återvänt.
”Idag när jag står på grusvägen går förbi huset och tittar in
mot det, känns det som om jag fortfarande bor där. Osebol växte
fast i mig. Bara här ligger horisonten på rätt ställe.”
I en omfattande prosapoetisk text har hon intervjuat ett fyrtiotal vuxna i byn, från arton till nittiotvå år. De flesta lever, några är döda under bokresans gång. Det är kvinnor, män, gamla, unga, par och ensamma. Alla har ett namn, alla har ett födelseår, några ett dödsår. Många har bott i trakten i hela sitt liv, andra har kommit utifrån, några långväga från, som från Norge, Danmark, Ungern och Holland.
Tidsperspektivet skiftar, de flesta utgår från nuet, talar kort om framtiden och rotar och bökar i det förflutna, en annan rörelse i den kollektiva berättelsen, är rörelsen mot byn. Många har varit borta ett bra tag från byn, men återvänt, de har inte kunnat glömma skogen, älven och bron. Det blir självklart så, att de återvänder till någonting annat. Det har skett både förändringar och förvandlingar. Fabriken är borta,arbetet i skogen likaså och timmerflottningen. Det går inte att få ett arbete. Till detta fogas landsbygdens avfolkning och välfärdssystemets nedmontering.
Det envisa politiska talet om en levande landsbygd och alla människors grundläggande värde och allas rättigheter, oavsett var man bor, det blir mest en tom retorik och en läpparnas bekännelse. Ingenting tyder på en förändring i riktning mot en livskraftig landsbygd med service, vård, omsorg och skola och tillgång på arbetstillfällen.
Marit Kapla samlar in röster till ett rikt körverk, det är en detaljerad och en levande gestaltning, av hur människor ser på sin situation och sin framtid. Den är inte alltid enkel, men kärleken till byn, är så stark att den besegrar allt. Det finns ingenting bortom provinsen, bortom byn, när människorna här utforskar sina liv och sina handlingar. Då handlar det om ett stort förklarande ljus, som inte bara omfattar provinsen, utan hela universum.
Det är en enkel, lättillgänglig och djupt berörande berättelse. Du känner som läsare en närvaro. Du blir delaktig i ett stort och ymnigt ordflöde på 811 sidor. Det känns som om du vill vara där i byn Osebol, se och höra.
Avslutningsvis, Marit Kaplas avslutande ord på sidan 810;
”Vattnet blänker och träden växer, i Osebol, som på andra platser.
Solen ser ut att röra sig över himlen, fast det är vi som rör oss.
En gång var vi alla här, och ingen annanstans.”
bobjelvehammar@opulens.se
