KLASSIKER. Starka band av Vivian Gornick är otvivelaktigt en klassiker som står sig bra och lyckas med att utforska de nötta men ändå starka banden mellan en mor och en dotter, skriver Elisabeth Brännström.
Starka band av Vivian Gornick
Översatt av Inger Johansson
Förlag: Natur & Kultur
När Starka band, den amerikanska journalisten, kritikern och feministen Vivian Gornicks memoarer från 1987, tar sin början är Vivian ute på långpromenader runt Manhattan med sin mamma Bess. Båda börjar bli lite till åren, Bess närmar sig åttio, Vivian är snart femtio och deras relation, som har varit långt ifrån bra, knakar ordentligt i fogarna trots bådas nervösa vilja att hålla kontakten uppe. Promenaderna är långt ifrån problemfria.
Bess fortsätter, precis som hon alltid har gjort, med att hylla kärleken och äktenskapet som det solklara fundamentet för den enda sanna lyckan och hon har inte slutat kritisera sin väletablerade men ensamstående dotters livsval. Kritiken tar sig uttryck i hätska, ofta våldsamma, utbrott och elakheter och Bess bitterhet över ett bortslösat liv skiner igenom alla lovsångerna.
Vivian Gornick (f.1935) växte upp i Bronx i ett hus som dominerades nästan helt och hållet av kvinnor. Männen fanns där, men de levde sina liv utan att göra något väsen av sig, åtminstone inte under veckorna. För det mesta gav de sig iväg till jobbet på morgonen och återvände hem på kvällen för att äta och sova och huta åt barnen medan kvinnorna, med eller mot sin vilja, stannade hemma och tog hand om hushållsarbetet.
Umgänget kvinnorna emellan och deras krassa inställning till män, äktenskap och sex, de flesta delade inte alls Bess romantiska syn på tillvaron som hustru och mor, formade tidigt den perceptiva unga Vivians uppfattning om relationer och den skulle också komma att prägla hennes liv som vuxen, välutbildad journalist och kritiker, verksam i en helt annan miljö än den hon växte upp i.
Familjerna i det stora hyreshuset kom till största delen från judisk invandrad arbetarklass och detta gällde även familjen Gornick där Vivians båda föräldrar hade flytt från pogromerna i Ukraina. Båda två var hängivna kommunister och Bess Gornicks liv i Bronx hade under Vivians barndom kretsat runt arbetet med det lokala kommunistpartiets organisation, men först och främst hade hon ägnat sin tid åt att förbehållslöst och passionerat älska sin man, Louis; hon var en av de få kvinnor i huset som förgyllde kärleken och ensidigt hyllade äktenskapet som institution och när Louis Gornick avled av en hjärtattack året då Vivian fyllde tretton krossades hela Bess värld. Vivian beskriver hur hennes mor totalt gick in i sig själv efter Louis begravning och sedan fortsatte att leva resten av sitt liv i en sammanbiten vrede orsakad av en avgrundsdjup depression som hon aldrig gjorde något försök att ta sig ur. Hennes ilska och besvikelse förpestade livet för både Vivian och hennes bror och lade en sådan skugga över Vivians uppväxtår att hon aldrig riktigt kom över den skada hon orsakats av moderns elakheter och raseriutbrott.
Istället för att ty sig till sin mor som med sin ständiga kritik och verbala attacker verkade göra sitt absolut bästa för att kväva hennes sexuella och intellektuella utveckling, tydde sig Vivian till den sexiga, lössläppta ukrainska änkan Nettie, som gjorde vad hon kunde för att sminka upp och snygga till henne för att få henne gångbar ute på äktenskapsmarknaden. Försöken lyckades inte särskilt bra och det gjorde inte heller Bess argsinta ansträngningar att hålla henne hemma.
Vivian gick sin egen väg, utbildade sig och blev sinom tid berömd, men hon förblev en solitär och kluven människa som fann sin största lättnad i förmågan att kunna tänka klart, djupt och omfångsrikt och vara kapabel att formulera sina tankar i skrift. Någon relationsmänniska blev hon aldrig, trots många relationer och två försök till äktenskap.
Starka band utnämndes 1987 av New York Times till den bästa i sin genre på femtio år. Det omdömet kanske inte håller idag, men boken är otvivelaktigt en klassiker som står sig bra och lyckas med att utforska de nötta men ändå starka banden mellan en mor och en dotter som famlar efter någon slags förståelse för varandra i vetskapen om att en av dem snart kommer att dö. En av bokens stora poänger ligger i Vivian Gornicks insikt i hur mycket av Bess inställning till livet hon själv, mot bättre vetande, applicerat på sitt eget liv; speciellt när det gäller hennes kärleksaffärer med män.
I varje förhållande hon haft har hennes uppväxt på något sätt spökat och gjort det nästan omöjligt för Vivian att utveckla sunda relationer till pojkvänner eller äkta män, något som hon är mycket medveten om men oförmögen att göra något åt. Starka band utmärker sig också för den ruffiga New York-humor som Bess och Vivian, som tur är, delar och som ger dem lite lättnad och bidrar till att stärka banden dem emellan. Klarsynt och bra och ofta riktigt roligt.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
,
