ROMAN. ”Berättarglädjen är stor hos Nelio Biedermann, tematiken intressant och språket är, när det är som bäst, en ren och oförfalskad glädje att ta del av.” Det skriver Elisabeth Brännström som läst författarens debutroman ”Lázár”.
Lázár av Nelio Biedermann
Översättare: Susanne Widén
Albert Bonniers förlag
För den ungerska adelsfamiljen von Lázár, centralpunkten i den tyskspråkige schweizaren Nelio Biedermanns hyllade debutroman med samma namn, inleds nittonhundratalet med att en pojke gör sitt inträde i världen.
Barnet, som föds på trettondagen och får namnet Lajos, har blå ögon och en hy så genomskinlig att man kan skönja de små organen genom huden. Han liknar inte alls den man som kommer att kalla sig hans far. Det är inte så märkligt i och för sig, för i själva verket är Lajos son till en stalldräng med blek hy och mycket ljust blå ögon som haft ett one-night-stand med baronen Sandor von Lázárs livströtta hustru Maria bara för att omedelbart efteråt, behändigt nog, sparkas ihjäl av en häst.
Hemligheten avslöjas aldrig och Lajos växer upp på familjen von Lázárs slott beläget djupt inne i en skog i södra Ungern, tillsammans med sin mamma, sin förmodade pappa och sin sex år äldre syster Ilona.
Miljön, som har ett gotiskt drag över sig, är instängd och stämningen världsfrånvänd, men även på sitt eget sätt dovt hotfull. Huset och den stora skogen runt det befolkas av andar och mytologiska varelser som inte ofta ses men som ändå gör sig påminda och i ett sovrum på övervåningen i slottet gömmer man en gammal onkel, Imre, som anses ha blivit sinnessjuk efter att ha läst en bok av E T A Hoffman.
Den instängda atmosfären kännetecknas av en undergångsstämning som påminner om känslan i Joseph Roths roman ”Radetzkymarschen”. Det en gång så mäktiga Habsburgska riket har nått vägs ände och familjen von Lázár kommer snart att slängas ut i den råa verklighet som väntar dem. Två världskrig och en rysk invasion ligger framför dem och den ungerska adeln som ätten von Lázár ju tillhör, är på väg att förlora sina privilegier. Livet för kommande generationer kommer aldrig mer att bli vare sig tryggt, tråkigt, sömnigt eller världsfrånvänt.
Det är den här historiska utvecklingen som Nelio Biedermann i fortsättningen kommer att koncentrera sitt romanbygge runt. Familjen von Lázár flyttar ut från sin lugna men kvävande miljö och rädslan för det okända som smyger runt i slottet och dess omgivning ersätts av skräcken för det alltmer påtagliga våld som tränger sig på och börjar genomsyra samhället.
Det gotiska som dominerar romanens första del hamnar nu så gott som helt i bakgrunden och berättelsen börjar i stället röra sig runt den i en komplex verklighet placerade familjen och de problem och livsval som uppstår inom det historiska kontext som omger dem. Lajos lever sitt liv, han gifter sig med Lilly, en kvinna han älskar men är otrogen mot med husjungfrun, skaffar barn, går ut i i krig, förlorar till sin sorg sina privilegier som adelsman och måste till sist arbeta som brevbärare under kommunisteran.
Lajos mamma Maria och hans ”pappa” Sandor går ännu mer olyckliga och destruktiva öden till mötes, Ilona som gifter sig med en judisk man måste fly från Ungern under nazisternas ockupation. Lajos två barn, Pista och Eva, tvingas göra likadant efter den misslyckade revolten mot sovjetregimen 1956, då allt ungerskt motstånd slogs ned inom en vecka och över 20.000 människor dödades.
Nelio Biedermann är en mycket ung debutant
”Lázár” är utan tvivel en formidabel debutroman, därtill författad av en mycket ung debutant. Nelio Biedermann, som nu är 23 år, var bara 16 när han började skriva på sin roman och följaktligen 22 år när den gavs ut i Tyskland förra året. Boken hyllades som ett mästerverk av ett stort antal kritiker och Biedermann jämfördes bland annat med en ung Thomas Mann. Viss rättvis kritik infann sig också.
Boken är en bladvändare som det delvis sjunger om av ungdomlig berättarglädje, men Biedermann glömmer, eller kanske till och med struntar i, att återkoppla till det han gör stor sak av i inledningsfasen, nämligen det faktum att Lajos hy vid födseln är så gott som genomskinlig. Det blir därför upp till läsaren att försöka gissa sig fram till betydelsen av det nyfödda barnets tunna hud, ingen antydan till förklaring dyker någonsin upp.
Personligen gissar jag på att det bleka barnet får stå som representant för det utdöende Habsburgska väldet och rikets försvagade kungahus och adelssläkter. Men eftersom Lajos exceptionella tillstånd inte har något som helst inflytande på hans framtid som den framställs i romanens andra mer realistiskt hållna del, förblir jag rätt så konfunderad. Flera av centrala romangestalter känns dessutom skissartade och skymtar mest förbi som en form av staffagefigurer vid sidan av de mer utvecklade karaktärerna: exempelvis Lajos fru Lilly och hans storasyster Ilona, vars inre utveckling jag gärna velat följa från slottet och ut i världen.
Med allt det här sagt vill jag ändå varmt rekommendera ”Lázár”. Berättarglädjen är stor hos Nelio Biedermann, tematiken intressant och språket är, när det är som bäst, en ren och oförfalskad glädje att ta del av. Det är mycket bra jobbat av en så ung och uppenbart begåvad debutant!
elisabeth.brannstrom@opulens.se
