GOD BOK. Det här är en bok god som någon för att läsa sig till det fantasin inte förmår och det lättjan och ignoransen hindrar oss från, skriver Robert Myhreld som läst Jacqueline Crooks Ismigrationen.
UPPVÄRDERING. Med massvaccinering och hopp om en avklingande pandemi går Erik Cardelús på litterär vårdspaning.
ESSÄ. Det är med Noréns dagböcker som med författarskapet i stort. Han lämnar efter sig ett närmast oöverskådligt textflöde. Men jag vill hävda att det finns något för alla, skriver Erik Bovin.
LITTERÄR SPANING. Om sanningen inte existerar, kan vi då tala om romankonsten som endast fiktion, undrar Maria Elena Bergman.
PROSA. Som helhet är denna bok alltför spretig och undanglidande. Sidorna skimrar ändå till tillräckligt många gånger för att jag ska vilja fortsätta följa hans författarskap, skriver Erik Bovin som läst Splendor av Stefan Lindberg.
AUTOFIKTION. Förlaget lanserar Tillstånd som autofiktion och om så är fallet har Axel Lindén lyckats undvika genrens vanligaste fallgropar. Berättarjaget är en antihjälte utan förskönande karaktärsdrag och utan sanningar och lösningar på världsproblemen trots sin djupgående kritik. I övrigt är språket klart som källvatten och rakt som en skogsplantering, i positiv bemärkelse, skriver Nette Wermeld…
AUTOFIKTION. Jesper Nordström har läst en roman som är en författares uppgörelse med en mamma vars religiösa fundamentalism skapade rädsla och övergivenhet hos barnet.
PROSA. Det som jag personligen fäster mig vid och gillar hos Gunnar Brulin är att han aldrig någonsin, i någon av sina böcker, hänger sig åt cynismer eller ironier. Han vill undersöka, bena ut, avtäcka, analysera, skriver Erik Löfvendahl.
STILSÄKER. Bortsett från att strukturen efter ett tag alltså känns lite väl konstruerad är María Gainza med sin svala, ganska avskalade prosa stilistiskt säker som skönlitterär författare. Hon strör med lätt hand ut skärvor som tillsammans utgör koncentrerade bilder av människoöden och relationer, skriver Anna Remmets.
