Den märkligaste romanen av dem alla

Litteratur
John Williams — mannen som skrev romanen ”Stoner”.

ESSÄ. Om den märkligaste av märkliga romaner berättar Erik Cardelús i den här essän. Det är också en berättelse om hur en bok som försänkts i törnrosasömn nu väckts till liv och hur detta vittnar om den kvalitativa litteraturens kraft. Författarens namn? John Williams. 

 

 

Av alla märkliga romaner kanske Stoner är den märkligaste. Den skrevs av den amerikanska författaren John Williams (1922-1994) och utkom för första gången 1965.

Dåtidens recensioner var få, men mestadels positiva. Ändå blev romanen svårsåld och föll snart i glömska, ett tillstånd som bröts för ett halvdussin år sedan då boken återuppväcktes och återupptäcktes, vilket följdes av ett veritabelt segertåg över världen. Vid det laget hade författaren John Williams varit död i över två decennier.

Idag är dock Stoner en klassiker, något att läsa om man älskar litteratur, inte minst engelskspråkig litteratur. Kritiker öser nu lovord över denna roman som låg i litterär koma eller törnrosasömn så länge. Hur kommer det sig? Och hur tillkom egentligen denna märkliga roman och varför föll den i glömska?

I den på svenska nyutkomna biografin John Willams: Mannen som skrev den perfekta romanen av Charles J Shield möter vi det liv och den person som frambringade den märkliga romanen Stoner. Det är en rik skildring, över 300 sidor som visar på mycket slit i arkiven, med skrivdon och med intervjuer. Dessutom står Ragnar Strömberg för en följsam och fin översättning.

Fortsätt

 

Skildringen spänner över hela Williams liv, inte bara över tillkomsten av Stoner, trots att denna märkliga roman utgör huvudnumret i boken.

Totalt gavs det ut fyra romaner av Williams, verk som också utgör huvudkapitel i Shields välskrivna och gedigna biografi. Förutom Stoner har vi att göra med debuten Nothing by the Night, Butcher’s Crossing och den prisbelönta Augustus. De två senare föreligger nu i svensk pocketutgåva.

Vem var då Williams? En man som föddes i en enkel familj i Texas. Pappan försvann tidigt ut ur bilden, under dunkla omständigheter. Enligt familjeberättelsen blev fadern rånmördad, men ingen kropp återfanns, så Williams svävade under hela sitt liv i ovisshet om sin fars öde. Mest troligt är att pappan bytte namn och livsbana, men ingen vet säkert.

Mamman gifte i alla fall ganska raskt om sig och först i nioårsåldern fick Williams reda på sanningen: att styvfadern inte var hans biologiske far. Men eftersom banden till den alkoholiserade styvfadern var svaga, tycks detta inte ha påverkat Williams så mycket. Åtminstone enligt honom själv. En känsla av främlingskap och obeständighet kom dock att prägla Williams liv, liksom viljan att vistas i berättandets värld mer än i verkligheten.

Tidigt i livet upptäckte Williams fröjden i att läsa och skriva, något han kunde göra parallellt med att försörja sig som professor i den akademiska världen, främst på Denvers universitet.

I barndomen ville hans morfar att ”pojken skulle tuffa till sig” och han fick vara med om att slakta en av familjens grisar, en scen som beskrivs detaljerat i biografin. En stark slaktscen som återkommer något förtäckt i Butcher’s Crossing, men då handlar det om bufflar — inte grisar.

Willams gifte och skilde sig, han uppfattades som ömsom öppen och karismatisk, ömsom inåtvänd och nedstämd. Allt beror på vem som uttalar sig och när mötet med Willams skedde. Kortväxt och stiligt klädd var han dock; ofta karismatisk, med egna idéer.

Mest av allt präglades hans liv av skrivande. Dessa yttre händelser påminner i hög grad om handlingen i Stoner: en man från enkla förhållanden som letar sig fram i livet, med mänskliga steg men mest av allt i skrift. En man som gör en klassresa, om man nu vill använda det begreppet.

I dramaturgiskt hänseende är romanen Stoner ett sänke. Tråkigt så det förslår skulle nog många säga, om man bara drar romanens handling, rätt upp och ner.

Ännu svårare blev det när man skulle försöka marknadsföra romanen under Williams livstid. För hur säljande är det med en tämligen okänd universitetsprofessor som skriver en fiktiv bok om en annan — till råga på allt — misslyckad och ganska deppig universitetsprofessors liv. Kan det bli osexigare eller mindre spännande? kanske någon utbrister i dagens ungdomsfixerade och sensationsdrivna tidsålder.

Och i detta liv händer det mest vardagsgråa och nedstämda saker — ett olyckligt äktenskap, en spirande kärleksaffär som inte fungerar och småsinta konflikter på jobbet. Kanske många har nog av den varan, kan det kan inflikas.

Dessutom får vi redan i inledningen reda på att följande: ”William Stoner började som förstaårsstudent vid University of Missouri 1910, nitton år gammal. Åtta år senare, mot slutet av andra världskriget blev han filosofie doktor och fick sin lärartjänst vid samma universitet, där han undervisade till sin död 1956.”

Så lätt kan man alltså punktera spänningen i en roman. Dessutom porträtteras Stoner som en beskedlig loser, om man ska vara lite amerikanskt plump och föredrar vulgäramerikanska Great Success Stories. Så vad är egentligen Stoners Claim to Fame? Hur kunde denna litterära humla till slut flyga?

Varför uppstod det som hos Shields beskrivs som en ”Stonermania”, ett fenomen som puffades på av diverse litteraturälskare och författare världen över, bland annat den franska succéförfattaren Anna Gavalda som förälskade sig i boken och inte såg någon annan utväg än att översätta den till franska, vid sidan om sitt vanliga mödosamma skrivande.

Vad gjorde att Stoner trots allt vaknade upp ur sin törnrosasömn och blev en global bästsäljare? I Frankrike, Italien, Spanien och Sverige höjdes romanen till skyarna av kritikerkåren och romanen såldes som smör, trots att den saknade PR-maskineri. Och allt detta hände femtio år efter publiceringen och tjugo år efter Williams frånfälle.

Kanske det är så enkelt att kvalitet lönar sig, åtminstone ibland. Att vi fortsätter att läsa vissa verk och vissa författarskap genom århundranden —exempelvis Shakespeare, Cervantes och Flaubert — är ingen slump. Kvalitet är inte endast ett relativt begrepp. Vi känner igen den när vi möter den — den litterära kvaliteten.

Williams var en hårt arbetande författare och övning sägs ge färdighet. Emellertid verkade denna färdighet vara svårupptäckt i samtiden, när boken kom ut under 60-talet.

Man talar ju så ofta om tajming. Shield menar att ingen av Williams tre stora romaner — Butcher’s Crossing, Stoner eller Augustus — ”håller upp en spegel mot dåtidens samhälle”, som en Saul Bellow, en Truman Capote eller en Norman Mailer. Kvaliteten ligger snarare i att på ett djupt och inkännande sätt skildra livet för enskild person så att detta ger resonans i alla och envar. Eller för att travestera Ekelöf: ”Det som är botten i Stoner är botten också i andra.”

Att Stoner — likt en annan Lasarus — återuppväckts och nu lever i all litterär välmåga är inget annat än glädjande. Speciellt då romanen inte flörtar med sina läsare.

Istället visar Stoner på den litterära kvalitetens kraft. Den visar att litteraturen bär på något stort och unikt: förmågan att låta röster och berättelser upphäva gränser och upprätta nya meningsskapande förbindelser mellan människor, i tid och rum, mellan berättare och läsare, märkliga möten långt bortom verklighetens trånga hörn.

ERIK CARDELÚS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

Gå till Toppen