Boktips: Från vemod och ilska till dubbel grymhet

Litteratur.
Montage: Opulens. (Grundbild: Ryo Taka / Pixabay.com)


BOK I FOKUS. Tre korta, aktuella litteraturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet. 

1.

Hon som äter jord av Dolores Reyes
Recension av Thomas Almqvist
Översättning: Siri Hultén
Palabra förlag

Hon som äter jord” är argentinska Dolores Reyes debutroman. Med den vill hon sätta ljuset på alla mord på framför allt unga kvinnor i storstädernas fattiga förorter och tillägnar romanen Melina Romero och Araceli Ramos, två tonåringar som mördades i den förort till Buenos Aires, där hon arbetar som lärare. Det är en roman om ett trauma, om våld mot kvinnor och barn och om hur en ung kvinna håller på att bli vuxen.

En flicka i tonåren har en övernaturlig förmåga. När hon äter jord, kan hon för sitt inre se var de befinner sig, som gått på den jorden. Ryktet om hennes förmåga sprider sig och människor söker upp henne i det slumområde i utkanten av Buenos Aires, där hon bor.

Här finns både vemod och ilska över sakernas tillstånd. Det är en roman om oerhörd skuld men som också kan peka på möjligheter till försoning.

 

2.

Nattväktare av James Garrabrant
Recension av Jesper Nordström
Urtext förlag

James Garrabrant staplar i sin aforistiska lyrik plattityder och centrallyriska enradingar på varandra så det ställer krav på en viss närmast motsägelsefull läsart. Stanna inte för länge vid varje rad utan hasta vidare i ett slags ordskimmer à la Proust och det uppstår komplext intressanta synergieffekter.

Sedan är det detta med monotoni och timing. Garrabrant vet att driva en stil länge nog tills det är dags för stil- och temposkifte och det är som han här hoppar till det andra ”typiskt svenska”, från den lite uppgivna defaistiska granskogsmelankolin till frodig vikingatid. Det blir en avklädning av vårt land.

Styrkan i det här verket är att vissa passager skulle passa som citat på kylskåpsmagneter, andra är komplext mångtydiga, men det råder ändå en sammanhållen ton och koherens.

 

 

3.

Andra stället av Rachel Cusk
Recension av Camilla Carnmo
Översättning: Niclas Hval
Albert Bonniers förlag

Andra stället av Rachel Cusk är på flera plan en förbryllande roman. Den inleds dramatiskt, med nästan övernaturliga inslag, eller är det begynnande galenskap? Den fortsätter i en helt annan ton, den vi känner igen från Cusks tidigare böcker. Hennes lugna, sakliga sätt att nedtonat, nästintill odramatiskt, beskriva skeenden som kan vara nog så livsomvälvande dramatiska. Hon befinner sig på ett avstånd varifrån kan hon se tydligt. Ingen detalj i våra mänskliga mellanhavanden undslipper hennes blick. . Författaren har kontroll, hon sitter en bit ifrån och betraktar allt som sker från en säker position. Men tryggheten är förstås bedräglig.

Andra stället river i läsaren på bästa sätt, den är genomborrande skarp i sina iakttagelser av mänskliga relationer. Språkligt en glasklar men sträng njutning. Rachel Cusk är grym, i ordets båda bemärkelser, både skoningslös och suveränt bra, skriver Camilla Carnmo.

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

Svenska överlevare

JUDISKT LIV. ”Förintelsekonferenser och utställningar i all ära men för dem som
0 0kr